Samtidigt hade jag inte väntat mig så mycket mer med tanke på läget i truppen där man återigen fick försöka bygga ihop laget med de legobitar som fanns tillgängliga även om de kanske inte passade ihop. Jag skrev efter den första träningsmatchen mot Sundsvall att Sirius största problem är skadorna och en månad senare är läget detsamma.
Just nu står Sirius och trampar vatten för att hålla sig över ytan. Det som oroar är att det aldrig verkar vara något stopp på skadorna och sjukdomarna. Det verkade ljusna inför cupen, men sedan pang, pang & pang. Björkström, Maholli och Faour sjuka på ett bräde och Johan Eiswohld med känning. Det återstår inte jättelång tid av försäsongen och visst börjar man bli lite orolig för hur Sirius ska kunna få ihop spelet till premiären när man gång på gång åker på en motgång. Sirius behöver kontinuitet och det är precis det man inte har fått. Det är tejp och plåster som Kim Bergstrand själv uttryckte det och det lag man ställde på banan mot Öster hade åkt ur allsvenskan. Så är det. Jag trodde att botten var nådd förra försäsongen, men årets upplaga verkar bli en trist repris för Sirius.
Det fanns så klart positiva tendenser mot Öster, då tänker jag främst på Stefano Vecchia, Sam Lundholm och Zackarias Faour. Och Sirius trupp på pappret är bra, men då kan man inte sakna en startelva konstant varje gång det vankas match. När Frej Ersa Engberg spelade i Sirius hade han ständiga skadeproblem från dag ett till att han lämnade. Då sade Bergstrand till mig att det måste sitta någon med en voodoo-docka i Danderyds kyrka. Jag vet inte, men någon borde kanske ta en sväng förbi och plocka ur nålarna.