Jag trodde aldrig att Sirius skulle vinna mot IFK Göteborg på bortaplan. Aldrig. En poäng med lite tur – ja, kanske. Daniel Stenssons mål efter ett lysande anfall isensatt av Adam Wikman betyder – tror jag – att Sirius klarar sig kvar utan kval.
Fyra raka Siriussegrar – fyra raka när det behövdes som bäst. Inte fyra segrar när man låg i ingenmansland. Glöm inte att Sirius var under stark press. Det var nog många som trodde att Sirius skulle åka ur – och för all del, det kan laget fortfarande göra. Det är bara att räkna och se. Det är inte klart än även om jag tror det.
Jag såg Almtuna på tv mot Björklöven igår. Det var en arbetsinsats som hette duga av Almtuna. Spelarna slet som djur, om uttrycket tillåts. Nu gjorde Sirius något liknande – ja, ännu bättre faktiskt. Jag påminns än en gång om Sven Jerrings klassiska referat från OS 1936 där Japan slog Sverige. Ni vet den med "japaner, japaner och åter japaner. Dessa japaner... De är överallt."
Nu var det Siriusspelarna som var överallt. Det var inte lätt att vara IFK Göteborgsspelare den här tidiga kvällen.
Daniel Stensson i Sirius tyckte inte att lagets seger var välförtjänt, men det tycker jag. Okej, på slutet hade Göteborg några (i alla fall två eller tre) jättelägen och Sirius satt i "knät" på målvakten David Mitov Nilsson, men sett över 90 minuter behöver Sirius inte be om ursäkt även om formstarka Blåvitt var det bättre laget.