Jag har hyllat Almtuna i två krönikor tidigare under säsongen – och jag tänker inte ta tillbaka ett enda ord. Det här laget har gjort en bra säsong, bättre än vad jag trodde. Med en ekonomi i botten och en spelarbudget som andra allsvenska lag skrattar åt har Almtuna gjort det så bra att hockey-Sverige har fått upp ögonen för Uppsalalaget.
Mängder av juniorer har fått chansen – och tagit den.
Sportsligt är Almtunas framtid ljus. Organisationen kring a-laget håller högsta klass. Det kan bli väldigt bra på lite sikt, kanske redan till nästa säsong – och då talar jag om möjligheten att gå till kvartsfinal.
Visst, de två åttondelarna mot AIK var inte lyckade alls, men det berodde inte bara på Almtuna – det fanns en motståndare också, som gjorde två gedigna prestationer.
Jag trodde att Almtuna skulle kunna hävda sig i slutspelet, och med det menar jag at störa vilket lag som helst i en kvartsfinal – alltså inte vinna den men i alla fall skaka motståndaren. Nu blev det inte så och krasst sett hade jag totalt fel, det blev ju 2–5 och 2–5 mot AIK. Det var inte ens nära en kvartsfinal.
Men ekonomin då? Hur illa är det? Om det inte hade varit för Ulf Rosén, som klev in i styrelsen i våras, hade jag varit väldigt negativ. Men jag tror inte att Rosén kliver av nu, men för att nå den riktiga toppen krävs rejäl stöttning från fler aktörer. Då – men först då – kan det hända saker på riktigt...