Västerås var bättre än Almtuna – och det ska man vara. När Västerås värvar klasspelare med allsvenska mått mätt får Almtuna håll till godo med smulorna, som i det här fallet är bra division I-spelare.
Men det finns något i det här Almtunalaget. Något som – mitt i allt resultatelände just nu – bådar gott.
Jag ska inte säga att Almtuna imponerar på isen. Något sådant vore en överdrift av ganska stora mått. Men i min ishockeyvärld är det något imponerande över budgetlaget Almtuna.
När sportchefer i Hockeyallsvenskan dribblar med miljoner för att bygga sina lag har Nicklas Danielsson i Almtuna "kaffepengar". Om det är någon som ska försöka göra en höna av en fjäder så är det Danielsson. Jag säger inte att han har lyckats – ännu. Serien är bara i sin linda och av erfarenhet vet jag att mycket kan hända.
Men jag gillar mentaliteten i Almtuna.
Det sprutar adrenalin ur öronen på en del av spelarna. Ta bara Joel Thulin och hans arbete i egen zon i slutet av den andra perioden. Han åkte som en "skållad råtta" bara för att förhindra ett Västeråspass eller ett skott på mål.
Sedan återstår att se om kunnandet räcker för att hålla sig kvar. Jag tror det. Man ska ha klart för sig att Almtunas spelschema i början av serien har varit oerhört tufft.
Det är mot lag som Vimmerby, Östersund, Tingsryd och kanske Nybro som Almtuna ska sina livsviktiga poäng för att undvika negativt kvalspel i vår.