Få kunde då ana att han, tillsammans med Thomas Lagerlöf, på fem och ett halvt år skulle förvandla Sirius från en oturlig trea i division I till ett topplag i allsvenskan. Nu står det också klart att kärlekssagan fortsätter i minst tre år till. Vilket glädjebesked för blåsvart.
Det har dock inte alltid varit en spikrak väg. Vi minns alla matchen mot Östersund 2012 där Sirius gick miste om en plats i superettan efter ett första år där tränarduon laborerade med både spelare och spelsystem. Ur misslyckandet reste sig dock Sirius starkare än någonsin och krossade allt i division I året efter. Efter matchen mot Östersund har Sirius blivit bättre för varje säsong och det man hittills har uträttat i år är magi.
Bergstrand och Lagerlöfs största styrkor är dels att man har lyckats sätta ett spelsystem och en idé som gör att Sirius sällan förlorar fotbollsmatcher. Spelarna underkastar sig systemet och vet exakt vad och när man ska göra det. En grundtrygghet som få andra lag i allsvenskan har. Det andra jag vill lyfta fram är förmågan att förvandla och utveckla spelare som man hittar på bakgården. Listan kan göras lång. Stefan Silva, Karl Larson, Christer Gustafsson, Kerim Mrabti och Elliot Käck är några exempel. System, idé och utveckling, det är ledorden i framgångssagan.
Det går inte nog att påpeka hur viktig förlängningen är för Sirius. Bergstrand och Lagerlöf har skött allt inom sporten sedan 2011, att tappa duon skulle rasera hela bygget och då tror jag inte att jag tar i. Nu får man behålla kontinuiteten och bygga vidare på Sirius fantastiska resa. Ola Andersson sade en gång till mig att han gärna ser Kim Bergstrand som en svensk Alex Ferguson och nu är man en bit på vägen.
Var den här resan kommer att sluta vet vi inte. Jag skulle dock inte vara förvånad om Kim Bergstrand innan han slutar har tränat Sirius ute i Europa. Och då är det kanske dags för den där statyn utanför Studenternas som jag tidigare skrivit om - precis som för Alex Ferguson.