En mardrömsstart på slutspelet och ser man bara till den andra perioden blir det dessutom ett väldigt kort slutspel för Storvreta.
Nu handlar det inte bara om andra perioden som tur är för Storvreta som underpresterade stora delar av kampen. För det här var en synnerligen onödig bjudning.
Storvreta, som under hela matchen gick på två femmor där man har toppspelare på de flesta positioner, även om vissa har passerat sitt bäst-före-datum, borde gjort det bättre. Rasmus Sundstedt såg het ut inledningsvis och duon Henrik Stenberg/Jimmie Pettersson slet på bra men det hjälpte inte ett ögonblick då skotten gick i täck, passningarna blev för svåra och kraven tog ett strypgrepp när man nu verkligen skulle revanschera sig för det som hände förra säsongen.
Att bara 1012 var på plats i Fyrishov var självklart en besvikelse men å andra sidan slapp de se ett lag de inte är vana vid.
Det är Storvreta som ska ha boll, styra spelet och stå för de farliga avsluten. Nu var det gästerna, de som i grundserien släppte in mest mål av alla slutspelslag, som såg både defensivt stabila ut och offensivt hungriga.
Hur ska det här sluta nu då?
Jag har svårt att se hur Storvreta ska ta sig vidare med det man visade upp i Fyrishov. Å andra sidan tror jag inte vi får se detta igen. Det var lite av ett bottennapp. Vi kan omöjligen få se samma Storvreta i Helsingborg i den andra kvartsfinalen och inte heller på hemmaplan igen.
Hittar Storvreta tillbaka till sitt spel ska det inte vara någon omänsklig uppgift att ta sig vidare. Samtidigt har Helsingborg nu fått det flyt vi i så många år har väntat på. Kent Göransson och klubben har byggt länge och målmedvetet med värvningar från öst och duktiga poänggörare. Trots det har man varit helt ofarliga i slutspelssammanhang. Fram till nu.
Jag tror Storvreta tar den här serien trots allt och skulle man inte lyckas så får jag väl bjuda Göransson på lunch. Han är trevlig.
Valfri lunch. I valfri stad. I Europa.