Den mer och mer berusade butlern James serverar under kvällen Miss Sophies låtsasgäster och frågar innan varje runda om "det ska vara samma procedur som förra året?" medan Miss Sophie alltid svarar "Samma som varje år James" innan James får dricka upp samtligas glas (därav berusningen). Precis så är det för Uppsala Fotboll och även tidigare Sirius dam. Samma procedur. Inför säsongen både tror och hoppas man kunna utmana om topplaceringarna och damallsvenskan, men sedan blir det mellanmjölk till låtsasgästerna. Samma sak - varje år.
För att Uppsala skulle få fart på säsongen krävdes nästan sex poäng mot BK 30 och Asarum, men det blev fyra och detta efter att Moa Mattsson (eller var det självmål?) räddat poängen precis innan slutet. Nej, av det jag har sett av Uppsala hittills i år så har man inget i toppen att göra. Det finns potential och man har ett bra lag, men man får helt enkelt inte ut det på planen. Asarum hemma, även om de gjorde en fin match, ska vara tre poäng om man ska utmana om platserna i allsvenskan.
Det som framför allt inte har fungerat är offensiven. Stundtals blixtrar det till, men sett till de första åtta matcherna har man inte fått ut tillräckligt av varken Lana Spitler eller någon annan av de offensiva pjäserna. På något sätt känns det som om Uppsala ständigt blir bakbundna i stället för att släppa loss. 3–4–3 fungerade bra i Västerås, men mot Asarum kom man inte alls till där det behövdes. Vad är vägen framåt för Uppsala egentligen? Ja, inte ens Fredrik Bernhardsson verkar riktigt veta för tillfället med tanke på hur ofta man byter spelsystem. Sedan finns en annan känslig fråga: Hur mycket har Uppsala utvecklats spelmässigt sedan starten av förra säsongen? Enligt mig ingenting alls. Finns det anledning för sportchefen Fredrik Bernhardsson att fundera över tränaren Fredrik Bernhardssons insats? Jag vet inte, men frågan bör i alla fall funderas kring enligt mig.
Nu känns säsongen återigen död för Uppsala och det efter blott åtta omgångar, precis som i fjol. Jag tror att tåget har gått. Då är det också svårt att skapa intresse hos publik och därmed höja inkomsterna och få en hype kring damfotbollen, något Uppsala saknat sedan 2013 egentligen. När dessutom Gusk kastat bort alla former av ambitioner och kämpar i botten med Bälinge i division I så finns det inte mycket att glädja sig åt på damfotbollsfronten i Uppsala för tillfället. Det är bara att se fram emot nästa år och hoppas på riktiga gäster denna gång.