Förra veckan satte BP, under namnet BrommaGirls, nytt publikrekord i elitettan då man hade hela 2 206 personer på matchen mot Morön. Detta var resultatet av ett långsiktigt arbete som föreningen lagt ned och en kampanj som rullades ut med stor uppmärksamhet några veckor innan. Det gav resultat. Dagen efter var det Hammarbys tur att försöka bräcka den siffran, men ”bara” hälften dök upp på Kanalplan när det vankades morsdagsmatch och släpp av den nya tredjetröjan. Också det resultatet av långsiktig planering och en kampanj. När Uppsala ville slå sitt eget publikrekord på drygt 300 personer så var det varken någon långsiktig planering eller kampanj. I stället skickades idén ut som en bisats på den officiella hemsidan några timmar innan matchen. Man hoppades att Ebba Busch Thor, Linda Sembrant och Nathalie Björn skulle locka folk från sociala medier, men något publikrekord blev det inte. Siffran stannade på 266, vilket visserligen är bra för en match mot Borgeby, men ändå inte vad man hade hoppats på.
Uppsala borda ha lärt av sina seriekollegor om hur man verkligen går för ett publikrekord. Det här kändes knappt som ett seriöst försök faktiskt. Vid sidan av planen visar det att den unga föreningen har en fortsatt lång väg att vandra.
Om klubben som sådan är en bit efter så är laget på planen snarare tvärtom. I vanliga fall såhär års brukar jag skriva att säsongen är död. I fjol drog jag till med någon parallell till ”Grevinnan och betjänten” till och med. ”Same procedure as last year? same prodecure as every year” ni vet. Uppsala har sina två tidigare säsonger varit borta från allt vad toppstrid heter vid det här laget, men så är inte fallet i år. Grevinnan och betjänten kan pensionera sig, Uppsala fortsätter nämligen att ha tätkänning och äntligen är det något bra på gång.
Segern mot Borgeby var aldrig hotad egentligen även om Uppsalas andra halvlek var långt ifrån godkänd. Det här laget har en helt annan fart än tidigare upplagor. På läktaren satt både Moa Mattsson och Julia Lyckberg och såg framtiden prestera. Cassandra Korhonen var briljant med både mål och framspelningar. Marika Bergman Lundin reste sig och ägde mittfältet tillsammans med Agnes Nyberg som är sådär härligt ful i sin spelstil. Bakåt var det stabilt där Lina Lundqvist stod i vägen för samtliga bollar igen. Jonas Valfridsson har hittat sin startelva och den går inte av för hackor.
Elitettan känns roligare än på många år för Uppsalas del och det här laget tror jag kommer fortsätta att hänga på strax under toppen. När vinden inte ställer till det spelar man dessutom en fartfylld och rolig fotboll. Hade man haft BP eller Hammarbys kansli så hade rekordet slagits under torsdagen. Nu får man vänta några veckor till, men med tanke på hur laget spelar och presterar så är jag övertygad om att det där rekordet kommer att slås i år. Det är inte en fråga om utan när.