Uppsala går i år mot sin bästa säsong på år och dar med en imponerande vår i bagaget. Under sommaren har Jonas Valfridsson lyckats förlänga med en rad nyckelspelare och även om det kanske inte blir något allsvenskt spel 2020 så ser det redan hyperintressant ut inför nästa säsong. Men en fråga gäckar mig lite post VM: Var är intresset och alla åskådare?
Uppsala Fotboll ser som sagt mer intressanta ut än någonsin. Laget har en ytterst kompetent tränare och sportchef, ett intressant och ungt lag med många egna talanger och spelar en rolig fotboll. Laget ligger i toppen av tabellen, men tittar man till publikligan så håller Uppsala till på den nedre halvan. Snittet ligger på 225 åskådare. Ett snitt som visserligen inte står ut om man tittar historiskt, men var är alla vurmare för damfotbollen?
Samtidigt som Uppsala tog uppehåll så avslutades VM i Frankrike. En succé medialt och kommersiellt där Sverige tog brons som ni säkert alla känner till. Det som dock slog mig, och det är inte första gången, är det enorma intresse som det genererade. Inte minst vi på UNT fick mängder av kommentarer om varför vi inte skriver mer om damfotboll. I detta fall verkade damfotboll vara lika med VM, inte elitettan och Uppsala Fotboll. Problemet verkar dock vara att samma personer som var fjärde år känner sig manade att slåss för jämställdhet och damfotboll sedan går i dvala när allsvenskan och elitettan står på agendan. Då kommer inga mejl till UNT.
Visst behövs fortsatt ett arbete för jämställdhet på landslagsnivå, men de som spelar VM har en verklighet som spelarna i Uppsala och elitettan bara kan drömma om. Det är lätt att höja rösten och ta billiga poänger när alla gör det, men när strålkastarljuset släcks står bara de närmast sörjande och försöker hjälpa Uppsala i detta fall. Och detta trots att jag själv fick många mejl från personer i stan om VM, personer som inte verkade ha en aning om Uppsalas framfart under våren. Är det verkligen en genuin kamp eller bara ett sätt att ta billiga poänger? Jag har min åsikt klar och när jag pratade med en annan spelare i elitettan om det här i veckan häll hon med. ”Du måste skriva om det” var hennes ord. ”Tänk vad många som skulle gå på våra matcher om alla som engagerade sig under VM skulle göra det nu”.
Det räcker inte med att engagera sig vart fjärde år. De här spelarna kämpar varje dag även om det inte syns i riksmedierna. Det är de som behöver strålkastarna och uppslutningen, inte landslaget primärt även om de så klart får agera loket i den här frågan. Är elitettan inte fint nog eller är engagemanget inte på riktigt? Frågan är intressant och jag hoppas att vi får se en reaktion på Löten under hösten. Det är laget värda även om de inte bär landslagströjan.