Jag har skrivit åtskilliga gånger om att Sirius inte kan vinna i Vänersborg. Senaste gången var framåt jul 2011. En evighet sedan. Nästan en hel bandygeneration bort.
Jag har fått brev och telefonsamtal från Siriussupportrar om att jag ska sluta skriva om mardrömmen i Arena Vänersborg eftersom det kan stjälpa Sirius mer än det kan hjälpa. Men min uppgift är som bekant inte att vara någon sorts hejarklack till Sirius utan att upplysa – eller påminna – tidningsläsarna om en ganska unik tabellrad i idrotts-Sverige.
Men nu är det över.
Nu behöver jag inte längre sitta i Arena Vänersborg och se Sirius släppa in fem mål under den första kvarten och förlora med jättesiffror, för det har nämligen hänt några gånger.
Jag satt framför tv:n och såg Sirius vinna komfortabelt. Jag fick se några drömmål också, som Alexander Karlgrens stenhårda passning till Albin Thomsen när den senare gjorde 1–2. För att inte tala om Ted Haraldssons "gungiga Daniel Mossberg-åkning" när han på egen hand åkte slalom genom Vänersborgs försvar och gjorde 1–1.
Det enda som möjligen kan oroa lite när det gäller Sirius är alla straffmissar i tidigare matcher. Jag röstade förut på Kröller som skytt, men han missade också (mot Broberg).
Till sist: Jag har sett Sirius vinna i Vänersborg också, men då var det utomhusbana och en helt annan tid. Jag tror till och med att dagens tränare, Andreas Eskhult, var spelare då.