Efter en tung försäsong gick Sirius helt plötsligt in i allsvenskan och hängde ihop. Kalmar besegrades något oväntat i premiären. AFC städades av med en av de bästa halvlekarna Sirius gjort i modern tid. Sedan kom de planenliga, men ändå hedersamma förlusterna mot AIK och Malmö FF. Mot Falkenberg ville jag se Sirius studsa tillbaka, få utdelning på sitt mer raka possessionsspel och likt förra året vinna borta mot ett lag man ska ha bakom sig. Det fick vi dock inte se något av. Sirius gjorde inte en av sina bättre insatser och det där fina spelet som man har haft de senaste matcherna syntes inte till. I stället blev det kamp, fasta situationer och långa bollar, inget som direkt faller Sirius i smaken.
Varför blev det så kan man fråga sig? Dels tror jag att Sirius, som kanske är på väg att bli ett konstgräslag, hade problem med underlaget, det var uppenbart. Man har inte heller kunnat träna på gräs i Uppsala då Löten ännu inte står redo. Dels satt inte det där spelet när flera nya kastades in i elvan, lägg dessutom till två oplanerade byten där både Lundholm och Gustafsson utgick tidigt. Och kanske framför allt: Spetsen sitter skadad.
I mitten av första halvlek, innan branden i bakgrunden, flög det in några svarta fåglar över arenan. Om det var olyckskorpar eller inte låter jag vara osagt, men den här resan vill nog Sirius glömma. Först blev tränaren Henrik Rydström sjuk. Sedan fick Sam Lundholm ge upp sin uppvärmning och kasta in handduken och sedan fick Christer Gustafsson spela blott sju minuter innan foten gjorde sig påmind. Hemma satt samtidigt nyckelspelaren Robert Åhman Persson och väntade svar från sin magnetkameraundersökning. Känner ni igen Sirius? Var finns närmsta fågelskrämma?
Daniel Jarl, Stefano Vecchia, Robert Åhman Persson, Sam Lundholm och nu även Christer Gustafsson. Det är Sirius skadade femma för tillfället. Jarl kommer inte att spela innan uppehållet, ”Råp” väntar besked efter magnetkameran, Lundholm får man vara glad om han kan spela hälften av årets matcher och Vecchia får bakslag på bakslag. Det är fyra tilltänkta startspelare som saknas för Sirius och det hade märkts i vilket lag som helst. Att Sirius inte har gjort mål nu på fem halvlekar kan härledas till det. Just Vecchia och Lundholm sitter på egenskaper som de andra inte har offensivt, egenskaper Sirius skriker efter och inte kan utnyttja. Lundholm hade med säkerhet kunnat göra skillnad på Falcon Alkoholfri Arena, men nu blev det som bekant inte så.
Fem matcher är ändå en tid för någon form av summering. Vad vet vi om Sirius 2019? Det jag tycker mig se i alla fall är att laget har både en högre högsta- och lägstanivå jämfört med i fjol. Om allt klaffar för Sirius kan man spela lika bra som den mytomspunna våren 2017. Klaffar det inte alls så kan man ändå hålla nollan och ta en poäng på bortaplan. Det är kanske det viktigaste vi har sett under de första fem matcherna. Det som dock oroar är just skadorna i vanlig ordning, det slår hårt mot Sirius och om man har varit ganska säker på Sirius de första fyra matcherna så gav ändå matchen mot Falkenberg några anledningar att tveka.
Sirius fick en kanonstart på allsvenskan, precis det föreningen behövde. Man måste dock fortsatt vara beredda på att slåss om kontraktet. För även om man är bättre än i fjol så är de andra lagen också det. Räddningsplankorna är färre i år. De fem första insatserna ger mig gott hopp om att man ska klara det. Det gäller dock att hålla de där olyckskorparna borta.