Almtuna skulle ju inte ha slagits med kniven på strupen om en slutspelsplats ända in i slutomgångarna. Det var ju inte så det var tänkt. Det vet alla. Men nu är de i det läget och då tycker jag att vi för stunden ska ta det därifrån, en utvärdering av hela säsongen får vänta.
Uppsalalaget kan fortfarande hamna under strecket men de två segrarna Södertälje och Björklöven, bottenlag visserligen men ändå, den här veckan pekar klart och tydligt på en sak: laget är på gång.
Målvakten Jonas Johansson var återigen stabil, men vi ska inte glömma uteförsvaret som gav honom bra förutsättningar i Umeå på lördagskvällen.
Vid sidan av spelet i egen zon är det värt att trycka på Almtunas förmåga att omsätta hög procent av sina chanser i mål. Almtuna har gjort tredje flest mål i hela serien och mot Björklöven var det såväl vana "producenter", som Ludwig Blomstrand och William Quist, som mindre stora målskyttar, läs Oscar Milton och Albin Lundin, som stod bakom produktionen.
Men det som just nu kännetecknar Almtuna är att man verkligen vill försöka göra någonting bra, kanske rentav riktigt bra, av den här säsongen. Viljan syns tydligt. Inför nära 4 000 åskådare (otroligt imponerande efter sju raka hemmaförluster) gick man ut och sköljde över Umeålaget från start och när det behövdes så täcktes det skott och dödades utvisningar i parti och minut. Det ingår i en hockeyspelares arbetsuppgifter men jag har sett många lag göra avkall på såna detaljer. Almtuna har inte råd att slarva med någonting under säsongens slutdel.