Jag har hört det förr och jag kommer att höra det igen. Att sammanslagningar ska ge synergieffekter, stärkta organisationer och att sponsorerna plötsligt ska stå i kö (nåja, jag skarvar lite här). Jag visste att jag skulle få höra det under måndagens presskonferens och det var precis också vad som sades. Ungefär.
Det är bara sex år sedan Sten Sture och FBC Uppsala slog sina påsar ihop på damsidan för att då ta sig till eliten. Nu, med FBC som etablerat superligalag, är det dags att söka lyckan med annan samarbetspartner i form av Sirius. Och kanske är det rätt tidpunkt och rätt väg att gå. FBC Uppsala kändes sitt elitlag till trots aningen anonymt och förhoppningsvis får nu fler upp ögonen för stadens överlägset bästa innebandydamer.
Vad mer än ett annat namn kommer att märkas då? Jag tänker ekonomiskt och på förutsättningar. Och framför allt på sikt. När det pratas långsiktighet och om att slåss om medaljer och att vara ledande inom landet i innebandy tänker jag lika mycket på hur det ser ut när nyhetens behag lagt sig.
Frågan är om man kommer satsa lika mycket på herr- och damverksamheten när det kommer till kritan. Sirius ekonomi har hittills inte kunnat erbjuda möjligheten att matcha andras andra klubbars bud på spelare man velat värva på herrsidan. Nu ska de dessutom ha ett damlag på elitnivå (och ett i division I) att finansiera. Vi vet hur det gick för Sirius fotboll. Efter att först ha sagt nej till att överta Danmarks IF:s damer sade man senare ja och påstod sig satsa. Men inte mer än att spelarna och ledarna i damlaget några år senare ändå kände att det var ett bättre val att stå utanför Siriusgemenskapen. Budgeten för damverksamheten halverades hux-flux från en säsong till en annan.
Nu känns dock innebandyn som mer välkomnande till ett damlag än vad fotbollen var och för mig får de gärna bli Sverigebäst. På både herr- och damsidan. Hörde jag om tre år?