Lite drygt 2 500 gratisåskådare bänkade sig för att hoppas få se en derbymangling som hette duga. Vad de fick? En överkörning i en väldigt snäll på gränsen till mjäkig match.
Storvreta visade med all tydlighet redan direkt i matchinledningen upp hur styrkeförhållandena – fortfarande – är i Uppsala. 16–6 i skott och 3–0 i mål i den första perioden talar sitt tydliga språk. Det var klasskillnad. Det går inte att använda så många andra uttryck.
Sirius försökte med det man förväntade sig, snabba spelvändningar – och det kan de – men försvarsspelet hade man glömt den här kvällen. Och att visa lite vilja. Och det var framförallt för få som visade kvalitet i blåsvart den här kvällen. Kevin Söderling var en, hyfsat uppbackad av kedjekompisarna Bobby Edberg och Joakim Olsson, men i övrigt var det mest bara blekt rakt över hela linjen. Sjuke Johan Eriksson var klart saknad.
Storvreta, som redan efter två perioder kunde så smått börja tänka på lördagens seriefinal mot Falun var exakt så där bestämt, jämnt och vinstsuget som vi har sett dem vara många gånger tidigare den här säsongen.
Publikfesten var på torsdagskvällen men den sportsliga godbiten får vi vänta på till lördag eftermiddag.
Storvreta–Falun är alltid häftigt men nu finns dessutom serieledningen på spel. Och räkna med att det kommer att glöda i ögonen på Storvretaspelarna efter att ha åkt på två raka sudden death-förluster.
Med bara drygt 40 timmar mellan matcherna behövde Storvretaspelarna nu bara ta ut sig lite lagom och kunde lugnt rulla runt på många spelare.