– Jag är så jäkla lycklig, säger Samuelsson efter att han avgjort matchen och därefter höjt SM-pokalen som ett bevis på att Storvreta återigen är Sveriges bästa innebandylag. Och i bästa laget var Storvretabacken en av de absolut bästa aktörerna. Han hade två års frustration han behövde få ut – och ta revansch på.
– I den förra finalen (2014) var jag helt värdelös. Då svek jag laget, klubben och mig själv. Jag ville ta revansch nu, säger Samuelsson som dagen före finalen höll ett tal till laget om att ta chansen. Och som HAN gjorde det. I den första perioden pangade han in 2–0 i krysset. Efter att Linköping vänt 3–1 till 3–4 och Albin Sjögren kvitterat till 4–4 var det Samuelsson som alltså skickade in det avgörande målet.
– I dag behövde jag göra mål.
När slutsignalen ljöd kunde han njuta, men inte förr. Trots över 18 000 åskådare på läktarna.
– Alla har sagt åt mig att bara gå in och njuta, men jag har inte njutit ett piss. Jag har varit nervös i två dygn.
Samuelsson har ett utgående kontrakt men har uttalat sig positiv till en förlängning tidigare. Och det är ingen skillnad nu.
Kan du lova fansen att du blir kvar?
– Jag skulle gärna vilja göra det men det är en förhandlingsfråga. Men jag vill vara kvar och Storvreta vill vara kvar så vi kommer komma överens.
Som lagkapten, är det du som leder firandet också?
– Nej, det finns folk som vill ta över. Hade (Fredrik) Holtz varit kvar hade han gäran gjort det men nu får nog den nya åttan (Jimmie Pettersson) sköta det. Jag tar rygg på honom.