Med deltagare från Sverige, Finland, Bulgarien och Italien var det fem dagars träning med klingan i hand. KFUM Uppsala iaidoklubb firar i år att det var 30 år sedan stormästaren Takada Gakudo Sensei för första gången kom på besök från Japan för att lära ut den japanska svärdkonsten iaido. Till skillnad från förr i tiden används svärdkonsten iaido i dag enbart till träning och i viss mån tävlingssammanhang.
– I vår iaido finns det inget tävlingsmoment. Vi följer en gammal stridsskola som har rötterna i 1500-talets Japan. Den enda tävlingen som fanns var strid – och vi strider ju inte, säger Martin Agback, ordförande i KFUM Uppsala iaidoklubb.
Men vilka är det som börjar med iaido?
– Det är främst de som är intresserade av japansk historia, kultur och svärd. Japansk historia är väldigt genomsyrad av svärd och samurajer och det här är en gammal stridskonst.
Att träna i iaido är ingen lek. De som har tränat en längre tid i svärdkonsten använder sig av ett vasst svärd, katana, och kroppsstyrkan ställs ständigt på prov och tränas upp i träningen.
– Men det jag tycker det ger mest är fokus. Att kunna fokusera på saker men också att läsa situationer. Vi strider aldrig utanför, det är inte självförsvar på något sätt, men jag tycker ändå att men genom träningen får mycket lättare att fokusera på saker. För när man tränar med ett skarpt svärd och börjar tänka på andra saker, då har man skurit sig.
Drygt 40 deltagare var med under de fem dagarna för att träna under rådgivning av skolans stormästare. En av dessa var Jonas Nordström, 40, från Uppsala som har tränat i iaido i 24 år.
Varför iaido?
– Ja, det är väldigt mycket egenträning. Man lär sig mycket att fokusera själv och bygga upp sitt fokus som hjälper en i vardagen. En väldigt bra sport för att lära sig kunna fokusera på det man gör, både på jobbet och i hemmet, säger Jonas Nordström.
– Och samtidigt förstås för att man har ett specialintresse för japanska svärd. En bra blandning.
Och fokusering kommer nog Jonas Nordström aldrig släppa igen. På vänsterhanden syns ett ärr från den gången då olyckan höll sig framme.
– Ja, jag har skurit mig en gång men det var inte så farligt. Sensei säger det att man kan skära sig en gång, men inte två gånger. Man fick en annan förståelse när man skar sig kring vad det är vi håller på med. Det är allvarligt och det är en gammal stridskonst, det är allvarliga saker.