– Det känns väldigt härligt, säger han när UNT når honom på väg till flygplatsen i London.
Det var under lördagen som tävlingen i Wolverhampton i England pågick. Arenan var full med omkring 2000 jiu-jitsu-fans, enligt Henrik Grenmark, tränare och pappa till Theodore Grenmark.
Visserligen hade Theodore Grenmark velat knipa guldet men det är inget surt tonläge över telefonen dagen efter.
– Jag är nöjd ändå. Nu har jag mycket träningsvärk bara. Man spänner sig mycket i den här sporten.
Pappa Henrik inflikar att det hela tiden gäller att ligga steget före; att det är som att spela schack.
– Ja, det är mycket hjärna. Och man får inte bli för hetsig, då kan det bli fel, säger Theodore.
Rätt blev det i stället när han sökte sig till sporten – han visade sig vara en talang.
– Jag gick på kickboxning med en kompis och han gick också på brasiliansk jiu-jitsu. När jag väl testade fastnade jag.
Vad är tjusningen med sporten?
– Det är väl att det finns mycket att göra som stryp, lås, kast och svep.
"Stryp" låter obehagligt?
– Det är ett slags grepp. Och det händer väl att det svartnar för ögonen för folk och att pulsen påverkas men det är bara tillfälligt, förklarar pappa Henrik som är med på högtalartelefon.
Theodore har klarat sig utan större skador.
– Men jag tävlade faktiskt nu med en bruten tå. Den var tejpad så det gick bra. Man får så mycket adrenalin.
Theodore satsar på att bli MMA-proffs.
– Det vore kul. Men först ska jag fira silvret med pepparstek eller plankstek!