Siffrorna har i princip varit desamma de senaste fem åren. Könsfördelningen i specialförbundens (SF) styrelser är sammantaget 65 procent män och 35 procent kvinnor. Trots de höga ambitionerna som idrottsrörelsen enades kring 2011 tvingades Riksidrottsförbundet konstatera att verksamheten inte nådde målen.
– Jag tror att det är en kombination med väldigt många förklaringar, säger Björn Eriksson, ordförande i Riksidrottsförbundet.
–Vi har inga kvinnliga kandidater. Sökprocessen har inte varit tillräcklig utan går man på det gamla traditionella sättet så är det ofta erfarna män som står i förgrunden.
Hur mycket av ett misslyckande är det för er?
– Mig stör det ofantligt, sätter man upp en målsättning ska man lyckas.
De har nu satt nya jämställdhetsmål som ska uppnås 2025 däribland att kvinnor och män ska ha lika stort inflytande i beslutande och rådgivande organ. Inget kön ska vara representerat med mindre än 40 procent.
– Vi kände, efter att inte ha uppnått målen 2011, att det finns två vägar att gå. Antingen förlänger vi perioden med några år eller så tillgriper vi en kraftigare dom. Det ligger lite i idrottens karaktär att om man inte lyckas får man ta i lite hårdare, säger Björn Eriksson.
Just kvoteringsbeslutet är något som har blivit väldigt uppmärksammat och skapat en debatt och diskussion. Anledningen till beslutet är förhoppningar om att kunna uppnå resultat.
– Kvoteringen är inget långsiktigt måste, utan något man gör för att komma in i en fas, säger han.
– Min erfarenhet är att med en mer jämställd styrelse så får du bättre beslut. Finns det lite olika perspektiv och erfarenheter så blir det en bra mix.
Hur ska man uppnå det på en lokal nivå?
– Genom att hela tiden fundera över, med en god framförhållning, vad man ska ha för balans och vad man ska göra i en styrelse. Ibland tror jag att ett styrelsearbete inte uppfattas som något givande för en kvinna. Att styrelsen inte tar upp relevanta frågor, styrelsen ska göra rätt saker, avslutar Björn Eriksson.