Uppladdningen inför den andra finalmatchen mot HV71 var knappast optimal för Djurgården. Efter att ha vunnit den första bortamatchen mot HV71 skulle laget nu få chansen att bärga SM-guldet hemma på Hovet.
– Några dagar innan matchen fick vi veta att den skulle flyttas till Stora Mossen eftersom AIK:s herrmatch skulle krocka, berättar 22-åriga Julia Östlund.
Hur kändes det?
– Äh, som damspelare är man inte så kinkig. Jag tycker att det är bättre is på Mossen och det var kul att hallen var helt fullsatt.
För Östlunds egen del blev det emellertid inget spel i finalen. Tio minuter in på första slutspelsmatchen hände det som inte fick hända. En olycklig närkamp gjorde att säsongen fick ett plötsligt slut.
– Jag och en motståndare kraschade in i målburen och jag vred till ena benet. Det blev både fraktur och skadade ledband i foten, säger Östlund med besviken röst och fortsätter:
– Det var extremt nervöst och jobbigt att stå på sidan under avgörande finalen.
Ida Press fyller i.
– När vi fick utvisning för puck out i slutsekunderna alltså... Jag trodde inte det gick att bli så nervös.
När slutsignalen ljöd och det stod klart att Djurgården vunnit med 4-3 visste jublet inga gränser på Stora Mossen.
– Det var en grym känsla, säger 22-åriga Julia Johansson.
UNT frågar Östlund om hon missade firandet på isen.
– Nej nej, jag hoppade in med kryckorna.
Laget firade guldet med de 1300 åskådarna på plats för att sedan fortsätta hela kvällen och natten.
– Det roligaste var att fira med fansen på Östra Stationen, minns Östlund.
– Ja, det var nog det bästa med kvällen, säger Press instämmande.
När följdfrågan ”blev det en lång natt” ställs blir det tyst, samtidigt som blickarna riktas mot blott 17-åriga Ida Press. Ett litet efterföljande skratt från samtliga får gälla som svar denna gång...
De tre svenska mästarnas vägar korsades många år innan de skulle bli lagkamrater i Djurgården. Framförallt de båda ”Juliornas”. När de var 11 år inledde de sina karriärer i Gimo och gick sedan i hockeyklass tillsammans på högstadiet. Johansson flyttade sedan till Örnsköldsvik och Modo medan Östlund valde att spela i Almtuna.
För Press kom hockeyn in i tidigare. Pappa Robert Press har varit både spelare och tränare i många år och storebror Robin är hockeyproffs i USA. Familjen kan således vara en del av förklaringen till att Ida redan vid åtta års ålder spelade i Almtunas damlag.
– När jag var fyra började jag i skridskoskolan. Man kan nog säga att jag är uppväxt i en ishall, berättar Press.
För tre år sedan tog den anrika klubben Djurgården över Segeltorps damverksamhet och den första säsongen blev en enda lång transportsträcka i Division I.
– Den säsongen var inte speciellt rolig, det gick lite för lätt kan man säga, säger Julia Johansson.
DIF gick obesegrade genom Divison I och imponerade stort även efterföljande säsong då laget nådde semifinal redan första året i SDHL. Djurgårdens målmedvetna satsning på damlaget har medfört att truppens nivå successivt trappats upp.
– Till den här säsongen har vi fått en större bredd i laget. Det märks att många spelare vill hit, säger Julia Östlund.
Den som märkt av den ökade konkurrensen mest är Ida Press. Sjuttonåringen har periodvis fått stå på sidan under matcherna, men hennes egen utveckling som ishockeyspelare behöver nog ingen vara orolig för.
– Vi är tre tjejer på gymnasiet som tränar med killarna på skoltid. Det är väldigt utvecklande, säger Press.
Även om alla tre tränat med och spelat mot killar i yngre ålder är Press träning nu på en ytterligare nivå. Att flera gånger i veckan mäta sig med Djurgårdens juniorlag får anses som en enorm utmaning.
– Det kan vara tufft ibland, man blir ju som en av killarna. Men ibland är de väl lite snällare mot oss tjejer, säger Press och skrattar.