Tony Mårtensson i Almtunas omklädningsrum sedan laget klarat det allsvenska kontraktet.
Under ett par säsonger delade Tony Mårtensson sportchefsrollen i Almtuna med Björn Danielsson. Nu är han ensam kvar. Det är han som ska fatta besluten. Det här han som bestämmer.
Att vara sportchef i Almtuna, eller för den delen tränare, har aldrig varit någon dans på rosor. Inga dukade bord, stora plånböcker eller feta löner. Ständigt dålig ekonomi. När ”småklubbar” värvar ”stjärnor” så får Almtuna hålla till godo med det som blir över.
Så har det sett ut – och så ser det fortfarande ut.
Trots allt detta – som säkert skulle ha upplevts som hopplöst av många – så tackade Mårtensson ja till att bli sportsligt ansvarig.
– Jag tvekade aldrig, säger han.
Att Tony Mårtensson har en chefstitel är otvivelaktigt, men det finns olika sätt att bedriva ett ledarskap – och på den punkten är han oerhört tydlig.
– Jag vill att alla som går på golvet där nere (i ishallen) ska vara delaktiga. Spelarna ska dra åt samma håll och vi ska få individen att trivas. Jag vill inte vara någons chef, jag vill vara en av dem. Det är ett gäng som ska göra det här tillsammans. Alla ska vara delaktiga.
Tony Mårtensson utvecklar sina tankar kring det som han beskriver som ett modernt ledarskap.
– Det krävs så mycket mer av en ledare idag än vad det gjorde tidigare. Man måste se individen på ett helt annat sätt än vad man gjorde förut.
Mårtensson beskriver hur det såg ut när han själv spelade:
– Jag fick sällan eller aldrig en förklaring till hur jag skulle bli en bättre hockeyspelare. Sedan får man säga vad man vill om att man daltar med spelarna idag, men det är så det måste se ut.
En tränare som gapar och skriker vinner inte Mårtenssons respekt.
– Då lyssnar man inte till slut…
Tony Mårtensson har samma filosofi när det gäller sportchefsrollen. Han återkommer många gånger under intervjun till ”lagjobbet." Det ska inte vara en person (sportchefen) som pekar med hela armen och ger tränaren ett antal spelare.
– Det är klart att en sportchef kommer att ta tuffa beslut, men delaktigheten är oerhört viktig, säger Mårtensson och berättar att han nyligen var i Uppsala och städade ur en lägenhet tillsammans med materialförvaltaren Tommi Söderqvist.
En sportchef som står med sopskyffeln i högsta hugg i en före detta spelares lägenhet. Delaktighet var nyckelordet.
Mårtensson vill inte bara uppfattas som ”en i gänget”. Det är där – mitt i smeten – som han verkligen vill vara.
När Mårtensson bestämde sig för att bli ensam sportchef i Almtuna så stod a-laget utan tränare och hans första uppdrag var att göra klart med en huvudansvarig för det allsvenska laget.
– Jag ville ha Robert Kimby. Han har en tydlig plan och han vet hur man ska utbilda spelare. Han står för en hockey som jag gillar. Han får spelarna att må bra, säger sportchefen samtidigt som samtalet glider in på nedflyttningsmatchen mellan Timrå och Djurgården.
– Det var så tydligt hur bra Timråspelarna mådde jämfört med spelarna i Djurgården.
Tony Mårtensson (t h) tar emot klubbkompisarnas gratulationer under VM 2010.
Några av de tongivande spelarna har valt att stanna i Almtuna trots föreningens dåliga ekonomi och att laget förmodligen ännu en gång kommer att tillhöra den nedre tabellhalvan.
– Kimby har en stor del i att Jesper Norbäck, Marcus Karlström och Hampus Harlestam valde att stanna trots anbud. Och titta bara på Jimmy Anderström, som gjort ett otroligt bra arbete i J20 och som nu blir assisterande tränare. Han står för mjuka värden. Han får spelarna att må bra.
Apropå spelare: Hur blir det med målvakterna? Det var ju kaosartat i fjol.
–Ja, det blev ju inte så bra, säger Mårtensson och kostar på sig ett stort leende. Vi kommer att ha två målvakter under kontrakt när vi går på is, det kan jag säga.
Utlånade målvakten Oliver Håkanson gör succé i Hudiksvall och har kontrakt med Almtuna även nästa säsong. Och vad händer med Viktor Andrén?
– Håkanson har varit otroligt bra, till och med bättre än vad vi hade hoppats på. När det gäller Andrén har vi en dialog med honom.
Tony Mårtensson tillbringar mycket tid i Uppsala trots att han bor i Sigtuna och säkert skulle kunna sköta mycket av arbetet hemifrån.
– Jag vill vara på plats, jag vill skämta och känna stämningen och se grabbarna må bra, det ger även mig så mycket.
Intervjun med Tony Mårtensson slutar egentligen där den började: Med en person som månar om allas trivsel. Kanske ett vinnande koncept.