Debuten i NHL gjorde han visserligen redan i den sista ligamatchen förra säsongen men steget därifrån till att få en fast plats i Philadelphia Flyers till säsongen efter var ändå en bit bort. Men efter att träningslägren avslutats fick han i början av oktober beskedet alla hockeyspelare drömmer om: han ansågs vara redo för spel i världens bästa liga. Detta efter att ha kämpat i tre år i Flyers farmarlag Lehigh Valley Phantoms i AHL. AHL, en liga som ibland elakt kallas för NHL:s bakgård där de som inte platsar på högsta nivån hamnar – i bästa fall, men som för många också är en bra utbildning för att ta nästa steg – uppåt – i karriären. Så var det för Hägg.
– Det var rätt väg att gå för mig. Det var nåt jag ville göra och som jag trodde på. Skönt att alla bussresor betalade av sig, säger han om åren som följde efter att han lämnat Modo som 19-åring.
Nu är backen från Alunda med Gimo som moderklubb 23 år och har en rookiesäsong som han ska se tillbaka på och känna sig tillfreds med.
– Det har gått lite bättre än förväntat. Jag är nöjd med min egen insats men hade ju såklart hoppats på att gå lite längre i slutspelet. Målet inför säsongen var att ta en plats. När jag väl gjorde det var målet att få stanna kvar och inte bli nedskickad i AHL igen. Så jag är väldigt nöjd och har lyckats uppfylla en dröm.
– Det jag har lärt mig mest är att spela på en hög nivå i 80 matcher. Man utvecklar ju allting eftersom men det är det som jag utvecklat mest, att ha hittat en jämnare nivå.
I Flyers har han fått en defensiv backroll där hans uppgifter i första hand handlat om att försvara den egna zonen och få stopp på motståndarna. I Häggs fall har det gjort att han tacklats mycket. Så mycket att han under hela säsongen låg i toppen av tacklingsligan. En skada gjorde att han tappade lite på slutet men när grundserien summerats var det bara sju spelare av samtliga som tacklats mer än honom.
– Det är inte så att man åker runt och jagar tacklingar men målet är ju att sätta stopp på motståndarna. Det var roligt att hamna i toppen där.
Philadelphia är i samma division som Pittsburgh och Washington, bland andra. Det innebär att Hägg stöter på spelare som Sidney Crosby och Alexander Ovetjkin oftare än många andra. Han säger att de är svåra att komma åt men smäller mer än gärna till dem om han får chansen.
– Det är nästan roligare att smälla på dem, de brukar bli grinigare då.
Lägg till att han gärna blockar skott från motståndarna och det är lätt att förstå att han blivit uppskattad hos lagkamraterna.
– Självklart vill man ju vara med och producera och göra mål och poäng. Men det finns ju några andra grabbar som är rätt bra på den biten. Det är kul att smälla på och spela fysiskt också.
Det blev 70 matcher av grundseriens 82. En ljumskskada kom olyckligt i slutet av säsongen och då rullade hjulen samtidigt Philadelphias väg. När Hägg återigen var spelklar ville inte coachen ändra något i det vinnande laget.
– Även om man tycker att det suger är det ju bara att acceptera.
Laget nådde slutspel men fick respass av Pittsburgh med 4–2 i matcher i den första rundan. Alundasonen fick i alla fall känna på slutspelspulsen i ett par matcher.
– Det var jäkligt kul. Folk säger att det är sån skillnad mellan slutspel och grundserien och det är det. Det är som när man ligger under med ett mål och det bara återstrå en och en halv minut av en match, det är den intensiteten hela tiden i slutspelet.
En av säsongens höjdpunkter, kanske den främsta, var när han en bra bit in i säsongen, i december hemma mot Detroit efter ett skott fick se pucken gå i nät. Hans första NHL-mål var ett faktum.
– Jag hade haft många lägen innan men pucken hade inte trillat dit. När pucken nu gick in var det bara glädje. Jag kommer ihåg när jag såg pucken gå in, det blev ett glädjevrål. En fruktansvärt häftig känsla.
Det är kutym att få behålla pucken man gjort sitt första NHL-mål. Efter matchen sparades såväl puck som klubba. Nu ligger pucken inramad hemma i lägenheten i Philadelphia.
Senare blev det ytterligare två mål från Häggs klubba.
Förra året köpte han och flickvännen en lägenhet på Vasagatan och det är Uppsala som han anser vara hemma. Det här mestadels här han kommer att spendera månaderna fram till september då det är dags att åka över till Philadelphia igen. Han kommer att hinna med en sväng till Gotland under sommaren men det kommer att bli en hel del träning också. Tillsammans med brorsan Christian tränar han varje dag måndag till fredag under Viktor Helanders ledning. Ett liknande upplägg som han haft de senaste säsongerna. Längre fram i augusti blir det isträningar i Stockholm med andra NHL-spelare såsom Gabriel Landeskog, Patric Hörnquist och Carl Hagelin, för att nämna några.
Säsongen är över man spännande tider väntar ändå framöver för Robert Högg. Hans fyra år långa rookie-kontrakt gick nyligen ut och nu handlar det om att förhandla fram ett ”riktigt” kontrakt. Helst ett envägskontrakt som innebär att han får lika mycket i lön vare sig han spelar i NHL eller i farmarligan. Förhandlingar med agenter och klubbledning pågår just nu. När det kan bli klart vet han inte men det skulle mycket väl kunna komma de närmaste veckorna.
– Jag håller koll på telefonen kan jag säga. Där får jag uppdateringar om vad som sägs. Det ska bli intressant och se vad vi kommer fram till.
Och kontraktssituationen samt att han hade kommit tillbaka från skada kort innan gjorde att han kände sig tvungen att tacka nej till VM-spel för Sverige. Något som det är lätt att gräma sig över nu när det slutade med guld för Tre Kronor i Köpenhamn.
– Jag pratade med agenten och kände att jag var tvungen att tacka nej, men det tog emot, säger han.