I Almtuna spelar Oskar Asplund med tröjnummer 33. Från den här säsongen spelar han med visir och inte galler.
Det är inte längre en fråga om Oskar Asplund ska vara med i Almtunas allsvenska startuppställning, det är en självklarhet. Det är snarare en försvagning om han inte kan spela – så bra är nämligen spelaren med nummer 33 på tröjan.
Men att ta emot beröm är lite känsligt för Oskar Asplund.
– Ja, lite så är det, lite jobbigt. Men det är förstås kul också, säger Almtunabacken, som inte är så van vid att prata om sig själv – ännu… Det lär dock bli mycket mer av detta i framtiden.
När Gustav Lindström var i Oskar Asplunds ålder, runt 2016, så debuterade han i Almtunas a-lag. Han var också en talang med en blick för spelet, faktiskt inte helt olik Asplund i den bemärkelsen. Nu spelar Lindström i Detroit Red Wings och har i skrivande stund gjort 25 matcher.
Asplund har NHL-drömmar, men just nu är det bara just drömmar. Han har ingen nordamerikansk karta på väggen där han ringar in alla möjliga NHL-klubbar där han kan tänka sig att spela.
– Nej, inte riktigt så, säger han med ett gott skratt. Jag tar hockeyn dag för dag. Jag tror inte att det är så bra att tänka alltför långt fram, men det är klart att jag har drömmar.
Just nu gäller det att rädda Almtuna kvar i Hockeyallsvenskan, och på den punkten känner han sig ganska säker:
– Ja, det är jag. Vi har blivit bättre och bättre och hänger med i varje match. Nu har Viktor Andrén (målvakten) kommit in och sprider en trygghet, så vi kommer att klara oss kvar, det är jag rätt så säker på.
Den närmaste framtiden då, alltså nästa säsong, vad händer med Oskar Asplund då?
– Vi har inte hunnit prata så mycket om det, men jag stannar gärna ett år till om det är bra här, säger han och syftar på Almtuna, som är moderklubben men kanske ändå inte favoritlaget.
Det är nämligen ett annat lag som ligger honom varmt om hjärtat, detta trots att han är född i Uppsala.
Och nej, det är inte Leksand eller Brynäs. Inte heller Djurgården. Lite otippat är det Linköping, men det har sin naturliga förklaring. Pappa Johan Asplund kommer från Linköping och spelade i klubben fram till 17–18-årsåldern och var även med i Östergötlands TV-pucktrupp. Senare gick flyttlasset till Uppsala.
– Jag håller alltid på Linköping och har varit där och kollat tidigare, säger Oskar Asplund.
Så en flytt till Linköping, likt din Almtunakollega Olle Norberg, är inte otänkbart?
– Någon gång vill jag spela där, men nu trivs jag i Almtuna, det är hemma för mig.
Så här såg Asplund ut i fjol under en match mot Vita Hästen. Då var det galler som gällde för den unge backen.
Som spelare har alltså 18-åringen, som fyllde år i november, imponerat med sitt lugna sätt att spela. Trots sin ålder har han en väldigt bra passningsklubba och han hittar kreativa lösningar även i trängda situationer.
När UNT ber honom att betygsätta sig själv och sitt spel – både bra och mindre bra saker – så inleder han, inte oväntat, med sina svaga sidor. Eller ska vi säga mindre bra sidor?
– Det är väl försvarsspelet, spelet utan puck, där måste jag bli starkare för att kunna plocka bort spelare. Det är både mer muskler och en större smartness.
Dina bästa sidor, vilka är det?
– Spelet med puck, att hitta bra passningar.
Egentligen var det inte back som Oskar Asplund ville bli. När han var liten – eller ska vi säga yngre? – så var det forward som lockade, precis som för många andra unga hockeyspelare.
– Jag ville vara forward, eller jag var forward ett tag, men så blev jag back för att man fick spela mer på den positionen.
NHL är alltså bara drömmar för Asplund än så länge, men att få spela med Sverige i junior-VM nästa gång (vintern 2022/23) är realistiskt, ja kanske mer än så. Det är troligt.
– Landslagslagslägret i Furudal (i december) var som ett förberedande läger för nästa säsongs JVM, säger han.
Oskar Asplund i landslagströjan. Han har representerat Sverige vid flera tillfällen.
Oskar Asplund är ingen verbalt bombastisk person eller någon som armbågar sig fram i omklädningsrummet – inte heller någon som skulle kliva in och bjuda på ett dansnummer efter en seger, likt assisterande tränaren Daniel Casselståhl.
– Jag tar inte supermycket plats, säger han.
Men att hålla ett tal i omklädningsrummet efter en seger har han inga problem med.
– Man jag pratar ganska lugnt, säger han och avslöjar därmed att han på den punkten är ganska olik många spelare, som exempelvis Sirius bandymålvakt Anton Andersson.
Ni som har möjlighet att se någon Almtunamatch bör kolla in nummer 33 lite extra. Bli inte förvånade om han får chansen i Tre Kronor så småningom.