Svenska ishockeyklubbar måste bada i pengar.
Man anser sig ha råd att plocka bort allt vad kvalspel heter. Välbesökta arenor och matcher av en sådan dignitet att en SM-kvartsfinal hamnar i skuggan – men nej, det är ingenting för svensk hockey. Varför ska man spela nerviga kvalmatcher?
Nej, bort med all dramatik. Bort med kvalmatcher mellan SHL-lag och allsvenska lag.
Helst ville SHL skapa en skyddad verkstad där inget lag skulle kunna åka ur, där klubbledare skulle känna ”lugn och ro” och få ”arbetsro.” Nu blev det inte så – och tack lov för det.
Nästa säsong, alltså 2020/2021, spelar de två sista lagen i SHL en matchserie där förloraren ramlar ner till allsvenskan. Gott så, att alltid ett lag åker ur, men det räcker inte. Dynamiken uteblir nästan helt och jag lovar, detta kommer att påverka intresset för främst allsvenskan.
Allt talar för att det blir ett slutspel i allsvenskan nästa säsiong – med tio (!) lag.
Det ska spelas åttondelsfinaler, kvartsfinaler, semifinaler och så småningom en final där det vinnande laget går till SHL.
För mig tar man bort all nerv. För mig dödar man en del av hockeyintresset.
Jag minns åtskilliga SM-finaler 50 år tillbaka i tiden. Men… Det finns finaler som jag har slötittat på av den enkla anledningen att finallagen inte har lockat mig. När det gäller kvalserien var det något helt annat, den lockade alltid – oavsett vilka lag som spelade.
Varför kan inte ishockeyn ha ett lika dynamiskt serieupplägg som fotbollen? Eller bandyn?
Det handlar i grund och botten om att SHL-klubbarna är rädda, rädda för konkurrens och rädda för att åka ur – och det förstår jag, men är det inte precis detta som elitidrotten handlar om?
Det är VM i friidrott. Carolina Klüft har haft två övertrampshopp. Nu står hon på ansatsrakan för sitt tredje och sista försök. Ett övertramp till och VM är över. Två års förberedelser förgäves. Det är en nerv som går att känna genom tv-rutan.
Som när AIK och Boden möttes i den sista kvalserieomgången 1994 inför 11 100 i Globen och Boden missade en straff i slutminuterna, en straff som skulle kunna ha fört upp laget i elitserien.
Eller varför inte Väsbys kvalresa 1987.
Moderna klassiker är mötena mellan Malmö–Leksand och Mora–Leksand. SHL mot allsvenskan. Där har det varit "Carolina Klüft-nerv" i varje period, i varje moment. Exakt sådant som alla idrotter vill ha och sträver efter – ja, utom ishockeyn då.
Mitt hockeyintresse kommer att dala, men å andra sidan, vem bryr sig om det? Värre är om många andra har samma känslor, jag då är ishockeyn illa ute.
Jag hoppas att jag är ensam, eller åtminstone nästan ensam.