Almtunas nye lagkapten är en personlighet kanske utöver det vanliga. Han är stockholmare (Upplands Väsby) från början men känner sig som en medelpading efter 14 år i Timrå.
Strävheten är ingenting som märks under den halvtimmeslånga intervjun. Inte envisheten heller och eftersom klockan är efter lunch och laget just har tränat så är vi förskonade från morgontröttheten. Emil Berglund verkar snarare vara kolugn, hur vaken som helst och skrattar både gärna och länge.
– Ketchup? Är det "Tobbe" (Tobias Liljendahl) som har skvallrat? Men ja, det stämmer, det måste ju finnas ketchup, men det är väl en självklarhet. Vem vill inte ha ketchup? säger Berglund och kopplar på ett stort och varmt leende.
Han är 26 år och har spelat hockey i Timrå under hela sitt vuxna liv. Ishockeyn finns i familjen. Pappa "Challe" har vunnit både VM- och SM-guld. Även han var en ledare på isen. Emil känner sig nämligen som en ledare, detta trots att han inte sportsligt spelade huvudrollen i Timrå.
– Jag är inte den som skriker och styr och ställer, men jag ser mig själv som en ledare, säger han.
Att beskriva sig själv som person är inte alltid så lätt. Det är inte heller alla som vill tala om sig själv på det sättet, men för Emil Berglund är det inga problem. Han bjuder på sig själv på ett avslappnat sätt.
– Jag är j-t envis och har svårt att sitta still. Det gäller att ha något att göra hela tiden. Jag tror inte att jag hade kommit särskilt långt om jag inte hade haft envisheten. På den här nivån måste man ha en "jävul" i sig och det gäller kanske särskilt för mig, som inte har haft den riktiga talangen, jag har mest härjat mig fram där uppe, säger Berglund och syftar på Timrå.
Du är alltså en humörmänniska?
– Det kan man lugnt säga... Jag kan vara lite sträv ibland, och så är jag morgontrött. Jag är ingen bra medmänniska när jag just har vaknat, men annars är jag en glad person.
Det är nätterna som verkar vara Emil Berglunds bästa tid på dygnet. Då kan han beta av tv-serier, som till exempel första säsongen av Prison Break, som är en favorit.
– Jag behöver sju, åtta timmars sömn, säger han.
Att han valde att lämna Timrå efter så många år har en bra förklaring – och då handlar det bara om sportsliga saker.
– Jag fyller 27 år nästa år och det här är kanske sista chansen att få en mer offensiv roll. Som jag sade tidigare har jag mest härjat mig fram i Timrå och det har varit några långa säsonger med spel utan puck. I Almtuna blir det lite annat, en helt annan roll.
Apropå Almtuna: Vilken sportslig status är det på laget?
– Det finns mycket som är bra. Jag är förvånad över hur mycket skicklighet det finns. Nu måste vi lära oss att balansera, att gå från juniorhockey och bli mer vuxna på isen, säger Berglund.
Stämningen i Almtunas trupp verkar det inte vara något fel på. Fullt fokus på det som ska göras på isen, men ändå en nyttigt avslappnad attityd. Många skratt men uppmärksamhet och koncentration när klubbchefen Robert Lif sätter sig i spelarbåset för att berätta om allt från ekonomi till corona.
För Emil Berglund kan det mycket väl bli spel i samma kedja som barndomsvännen (de bodde på samma gata i Väsby!) Tobias Liljendahl. Krydda med Tim Söderlund och backarna Nikolai Belov och Gustav Lindström så har laget en skaplig förstafemma.