High school-filmerna speglar collegelivet ganska bra där eleverna är indelade i olika gäng. Idrottsatleterna umgås tillsammans och de andra kallas "NARP", Non-Athlete Regular Person, berättar Ida.
Press är ett välkänt hockeynamn i Uppsala. Mycket på grund av storebror Robin Press som spelar i KHL men också efter pappa, Robert Press, som varit involverad på flera håll i Almtuna.
Ida Press däremot är kanske den i familjeskaran som inte fått lika mycket medial uppmärksamhet – trots att hon har gjort sin egna karriär på andra sidan Atlanten i collegehockeyn.
– Det har alltid varit en liten dröm som jag har haft, säger hon.
23-åringen har varit hemma i Sverige och Uppsala i en vecka. Jetlagen sitter fortfarande i och när UNT träffar henne på stora torget vid klockan 11.00 är den samtidigt 04.00 på morgonen borta i Providence. Hon är trött och har haft problem att somna om kvällarna, men trots sömnsvårigheterna är hon glad över att vara hemma.
– Jag har saknat mammas mat, det är det bästa med att komma hem. Eller all mat egentligen, även restaurangmat. Där borta är allt väldigt flottigt.
Under de senaste fyra åren har Press lyst med sin frånvaro i den svenska damhockeyligan, SDHL. Senast hon spelade på svensk mark var i Leksand säsongen år 2017/2018. Inför höstterminen flyttade hon sedan till Maine för att påbörja sitt collegeäventyr där hon kombinerade ishockeyn med psykologi-studier.
– Det var inte så jobbigt som jag trodde att det skulle vara. Man fick mycket hjälp när det kom till skolan. Jag var lite nervös över plugget men pluggar man psykologi så är det ganska enkla lektioner till en början, sådant som jag redan hade pluggat i gymnasiet.
Efter fyra år i Maine valde hon inför årets hösttermin att flytta 476 mil söderut, till Providence, för att börja på den privatägda skolan där.
– Det var bara "wow" när jag var där och hälsade på. Det är stora skillnader i förutsättningarna och allt runtom. Allt är mycket finare, rinken är nyare, de har bättre omklädningsrum.
Men anledningen till flytten var inte helt odramatisk. Ida hade fått erbjudande om att stanna kvar i Maine men valde att lämna på grund av tränarnas agerande.
– Om man blev skadad så pratade de inte med en, om man tog upp något som man tyckte var ett problem så kunde du bli satt på bänken för att du ifrågasatte coachen. Sådana saker.
Det sista året i Maine hade hon en ledarroll i form av assisterande kapten, något som gjorde att hon tvingades kommunicera mer med tränarna än vad hon hade gjort tidigare.
– Första gången jag lyfte något så blev jag satt, sedan blev det väl mer att man valde sina diskussioner och tillfällen. Det var bara ner med huvudet och jobba, jag var tvungen att göra klart säsongen där. Jag fokuserade mer på att prestera på isen och inte prata med dem mer än vad jag behövde.
Ida bytte från Maine university till Providence college inför höstterminen.
Förutom ett händelserikt collegeliv har 23-åringen varit i USA samtidigt som hela världens sattes på paus av coronapandemin. Efter sitt första år i Maine såg det ut som att hon inte skulle få komma tillbaka till hösten 2020 när spridningen av viruset fortfarande var hög.
– Inga med visum fick komma in i landet och att ansöka om ett nytt var omöjligt. Jag hade redan ett visum men landet hade satt stopp på alla student-visum, inga fick komma in.
USA lyfte sedan restriktionerna om student-visum och Press kunde resa in i landet, väl där var undervisningen fortsatt online.
– Vi var i princip bara på skolan och tränade. Delstaten fick inte hålla i några event så vi spelade inga hemmamatcher utan alla matcher vi spelade var vi tvungna att åka och spela på bortaplan. Vi åkte till Boston varje helg typ, vilket var en resa på fyra timmar. Inte jättekul.
Trots pandemin försökte collegeserien NCAA att genomföra säsongen med strikta restriktioner.
– I början så testade vi oss varje dag, det var ett krav. Vi testade oss alltid innan vi skulle på bortaresor och när vi kom tillbaka. Det var ofta att vi fick många positiva testresultat på snabbtesten och då var det karantän i en vecka. Sedan kom stora riktiga testet tillbaka och då var det negativt. Då hade vi suttit där i en vecka och fystränat på Zoom. Så det var väldigt kaos.
Totalt spelade Maine 16 av 36 matcher och säsongen räknades därför inte som fulländad vilket möjliggjort för Press att få fortsätta gå college ett femte år.
Providence spelar en mer kreativ hockey där spelarna uppmuntras till att hålla i pucken, något som Ida gillar.
Hur kommer det sig att du inte har kommit hem än?
– Jag har bara trivts väldigt bra där, det är lite skrämmande nu att man bara har en termin kvar och sedan så måste man åka hem.
Vad har de här åren i USA gjort med dig som person och hockeyspelare?
– Jag har mognat ännu mer som person, jag har behövt ta mycket mer ansvar. Man har inte mamma och pappa där som kan hjälpa en med allt. Man får också uppleva hur ett annat land fungerar, jag är väldigt tacksam att jag är från Sverige.
– Hockeymässigt så skulle jag säga att när jag kom till USA, och Maine, så var jag ett väldigt offensiv back. Nu är jag en tvåvägsback som är både bra defensivt och offensivt. Kan spela både boxplay och powerplay.
Ida Press är född och uppvuxen i Uppsala med sin mamma Malin, pappa Robert och storebror Robin.
Nu är det åtta år sedan hon spelade i Almtuna men det var ändå där allt började för Ida Press. När hon var 13 år spelade hon sina första matcher med damlaget i division 1 efter att endast ha spelat med killarna födda -99.
– Jag kommer alltid vara tacksam för alla tränare som jag hade, "Emma" (Mats Emanuelsson) och "Tobbe" (Tobias Pehrsson). Sedan pappa de sista åren. Jag ser tillbaka väldigt positivt på tiden i Almtuna men…, säger hon och tystnar.
– Jag blir lite arg på dem nu dock med allt som hänt.
Press syftar på Almtunas beslut att lägga ned damlaget.
– Det jag blev mest förbannad på, jag förstår att ekonomin kan vara jobbig men om damlaget säger att de kan betala väldigt stor del av kostnaderna och det enda de behöver betala är istid? Sedan kan de inte ens låta något annat Uppsalalag ta över platsen, vart ska tjejerna spela någonstans?
– Jag skulle säga att misstagen nästan började redan det sista året jag spelade i Almtuna. När vi fick in jättemånga unga, väldigt bra spelare och jag vet att farsan tryckte på att vi skulle starta ett hockeygym för tjejer. Det blev också nedlagt. Hade hockeygymnasiet startat och vi fått de här spelarna och det kommit in ännu fler, så hade de kunnat vara ett SDHL-lag i dag tror jag.
Ida Press moderklubb är Almtuna, där spelade hon som 13-åring med damlaget som nu har lagts ned.
Vad som kommer att hända härnäst, när collegetiden är slut, vet hon inte.
– Jag vill definitivt fortsätta att spela hockey. Jag fokuserar mest på att göra klart säsongen i Providence. Jag kan inte tänka för långt fram.