19-åringen från Luleå är forward i Tierp i hockeytvåan. Inget märkvärdigt kan man tycka. Det finns många unga och lovande spelare i Tierp eller på division II-nivå som är i den åldern.
Nu är Oliver Dufåker inte vem som helst.
Han flyttade från Piteå i Norrbotten till Tierp – en för honom nästan okänd plats, han visste inte var Tierp låg – för att lira hockey. Bara en sådan flytt är ett stort steg för en tonåring. Men det är fortfarande inte alltför märkvärdigt.
Det var det där andra som han sysselsätter sig med – ska vi säga "vid sidan om hockeyn?"
Oliver Dufåker spelar en av huvudrollerna i den kritikerrosade tv-serien Björnstad som just nu sänds på HBO Nordic.
Han är alltså skådespelare – och inte nog med det. Han jobbar på Centralskolan i Tierp med elever på mellanstadiet som ibland kan ha det lite jobbigt i skolan.
För mindre än två år sedan såg livet helt annorlunda ut för Oliver Dufåker. Han spelade juniorhockey i Piteå, inte så långt från barndomshemmet i Luleå. Där fanns tryggheten – om man får säga så – och matcher mestadels hemma i Norrbotten.
Drömmen om SHL och kanske även NHL fanns där – precis som för mängder av hockeyspelare i den åldern.
Men så hände allt "över en natt" och livet förändrades rejält för Dufåker. TV-kanalen skulle spela in en tv-serie baserad på Fredrik Backmans bok Björnstad, och då behöver man förstås skådespelare. En av karaktärerna i serien skulle vara ishockeyspelare, och han skulle dessutom tala "norrbottniska."
– När jag satt i spelarbussen på väg hem från en bortamatch så ringde telefonen och det var Maggie Widstrand (som är rollsättare) som berättade att det var två personer som hade rekommenderat mig till den här rollen, säger Oliver Dufåker, som blev förvånad över samtalet. Han visste ju ingenting.
– Jag åkte in (till Luleå) för att testa för den här rollen. När jag spelar hockey är jag inte så nervös, men det här var ganska så nervöst i början, men så under slutet av dagen sade de att de jättegärna ville ha mig i rollen.
Han ringde hem till mamma och pappa som tyckte att det lät jätteroligt.
I tv-serien spelar han en kille som heter Kevin, som spelar ishockey i ortens lag och som anklagas för våldtäkt.
– Jag fick en jättesprångbräda med hjälp av HBO, allt har varit jätteproffsigt, säger Dufåker.
Vad är du mest känd som på Centralskolan, som hockeyspelare i Tierp eller som skådespelare?
– Jaa (litet skratt)... Det var väl som hockeyspelare först men nu är det väl för den här serien.
Hockeyspelandet är viktigt för 19-åringen, men efter succén i Björnstad har hockeyn fått en stor konkurrent. Det kan nog bli fler tv- eller filmproduktioner för Dufåker.
– Det får jag inte kommentera, det är hemligheter, säger han med ett skratt.
Men om du tvingas välja: Några säsonger med New York Rangers i NHL eller fyra, fem Hollywoodfilmer?
– Oj oj oj... det var en svår fråga faktiskt. Jag skulle nog ändå säga att... (han drar på orden) New York Rangers tar det – än så länge. Att spela hockey på en sådan hög nivå har varit en barndomsdröm, men skulle de ringa från Hollywood skulle jag inte vara alltför seg...
Nu frågar sig vän av ordning hur denne unge kille hamnade i Tierp. Som vi berättat om tidigare visste han inte ens var Tierp låg på kartan och förstås ännu mindre om ishockeylaget.
Möjligen kunde han fråga pappa Fredrik Dufåker, som kommer från Dalarna och som spelat hockey på hyggligt hög nivå. Mamma Camilla Karlström kommer från Kiruna, där hon för övrigt spelade handboll, så hon hade antagligen lika dålig Tierpskoll som sonen.
Så vad är då förklaringen? Den är faktiskt ganska enkel. I sina ungdomsår i Luleå hade Oliver Dufåker en ishockeytränare som hette Stefan Andersson – och just det, det är han som är huvudtränare i Tierp.
– Vi hade haft lite kontakt och han frågade om jag ville spela seniorhockey. Jag var sugen, det kändes som en utmaning, ett bra sätt för mig att växa som hockeyspelare. Jag visste att division II-hockeyn här nere håller högre klass än motsvarande i Norrbotten.
Någon längre betänketid behövde inte Dufåker. En bil, en släpkärra, lite prylar från lägenheten i Piteå och en karta. Sedan var det klappat och klart.
– Jag kom ner till Tierp för ungefär två månader sedan. Jag bor jättenära hallen och trivs bra, säger han.
Hur bra är du, som hockeyspelare alltså?
– Det var ju en svår fråga. Jag är en offensivt lagd spelare. Jag känner mig mest hemma i centerrollen men kan spela på kanten också.
Är det som du trodde, bättre klass på Tierp och division II-hockeyn här nere?
– Det är högre nivå än jag trodde, det är många tuffa matcher.
Men nu har alltså ishockeyn fått konkurrens av skådespelandet. Dessutom blir man inte rik på att spela ishockey i Tierp. Det är liksom lite andra pengar inom skådespelandet än i division II-hockeyn. Men än så länge stretar hockeyn emot och som vi berättade tidigare skulle New York Rangers vinna över Hollywood.
När det gäller tv-serien är Oliver Dufåker nöjd med resultatet. Han har sett alla avsnitt.
Är det inte jobbigt att se sig själv?
– Jag trodde att det skulle vara jobbigare än vad det var.
Tycker du att serien är bra även om du vet hur den slutar?
– Jag tycker att den framförs på ett bra sätt, allt känns äkta.
Kommer skådespelandet att vinna över Tierp Hockey redan under den här säsongen? Med andra ord: hur länge kommer du att spela i Tierp?
– Det återstår att se. Jag har kontrakt den här säsongen, men sedan kanske jag måste sticka iväg ett tag...
Det som Dufåker troligen inte kommer att få uppleva under den här säsongen är det stora hockeyintresset i Tierp, som verkligen har blommat upp.
I trean i fjol hade Tierp fullsatt i derbymatcherna mot SHK och publiksiffrorna i de andra matcherna var på samma nivå som när laget spelade mot Skellefteå, Södertälje och de andra lagen i gamla norra allsvenskan.
– Jag har hört att det var mycket folk på matcherna förra säsongen. Det är synd att man inte får vara med om det nu, säger Dufåker, som dock säkert märker av intresset när han jobbar på skolan eller går och handlar på Centralgatan.
Men när folk vill skriva autografer – för så kommer det att bli, om det inte redan är så – är det troligen för sina insatser inom skådespelandet och inte för hockeyspelandet, för där har han en bit kvar till Peter Eriksson, "Honken" Holmqvist, "Snabben" Eriksson, bröderna Englund och de andra stjärnorna.