Melker Halvarsson bollar med pucken som om den vore en bandyboll. 15-åringe älskar allt som har med hockeyträning att göra.
15-årige Melker Halvarsson slutar snart grundskolan. Det är dags att välja gymnasium – och att det blir en utbildning med ishockeytema är ingen vild gissning. Frågan är vilken skola det blir. Eller snarare i vilken stad – och klubb...
För inte stannar väl Halvarsson i Almtuna och Uppsala?
– Jag har fått ganska många erbjudanden, från nästan hela hockey-Sverige. Från Malmö, Djurgården, AIK, HV71, nästan alla SHL-lag. De har ringt mig och vill ha mig till deras hockeygymnasium...
Men?
– Jag snackade med Nicklas Danielsson, som är sportchef i Almtuna, och då kom vi fram till att jag dels vill bo hemma, men sedan tror jag att det finns en potential i Almtuna som kan leda mig vidare. Jag vill gärna gå i Filip Ekbergs spår. Jag ser han som en idol. Han har gått i Almtunas juniorverksamhet och då vill jag också gärna göra det, säger Melker.
Filip Ekberg är jättetalangen som gjorde hattrick i allsvenskan som 15-åring och som nu, som 17-åring, spelar hockey i Ottawa i Kanada efter flera säsonger i Almtunas verksamhet.
Men det var ändå nära att Melker Halvarsson nappade på ett erbjudande från SHL.
– Jag var nära en storklubb. Vi hade nästan skrivit på. Alltså... det kändes hur bra som helst. Och det var Leksand. Jag åkte upp dit och pratade med dem och såg deras juniorverksamhet. Jag var med på ett pass på hockeygymnasiet och det kändes som om jag ville flytta upp. Men sedan tänkte jag ett steg till och kom fram till att jag vill bo hemma.
De klubbar som visat stort intresse för Melker är Brynäs, Malmö, Södertälje, Djurgården, Örebro, AIK, HV71, Linköping, Luleå och Modo även om den sistnämnda klubben inte har "ringt på det sättet." Där finns förstås också Almtuna, klubben han valde.
Pappa Markus Halvarsson berättar varför Leksand var så hett:
– Melker har alltid varit bra på att titta på hur andra spelare gör på isen, och när vi var i Leksand sade Ritola (Mattias, tidigare NHL-spelare och nu tränare) att det finns något i Melkers i blick, att han tittar på hur jag (Ritola) gör och det fastnade vi för.
Dribblingar mot en "motståndare" hemma på skottrampen, som är allt annat än något amatörbygge. Det är rena "arenan" utanför huset.
Det är tydligt att Melker trivs hemma i Storvreta och i Almtunas lag, där han spelar i både U16 och J18. Men han väljer inte bort SHL för att "bara stanna hemma." Han tar besluten utifrån det hockeymässiga. Han vet att han spelar ledande roller i båda sina lag, och han vet vad det betyder för sin egen utveckling
– Ja, verkligen, säger han bestämt. Jag får väldigt mycket förtroende från mina tränare, som Johan Ek i U16-laget. Jag är också uttagen till varje J18-match. Det viktigaste, eller det roligaste jag vet, är att vara på isen. Ibland tränar jag trippelpass när jag kör med Team 10, U16 och så J18. Jag älskar att vara på isen, det är det bästa jag vet.
Snart ska Melker Halvarsson välja gymnasium och han har nobbat de flesta, utom det i Uppsala. Han kommer att fortsätta spela i Almtuna.
Att Melker är träningsvillig har nog alla förstått vid det här laget, men träningsdosen får nästan Frida Karlsson och Sarah Sjöström att framstå som "lata."
Det låter nästan omänskligt när man lyssnar på Melker. UNT:s reporter blir nästan mållös... När inte något av hans lag har isträning väljer Melker att träna på egen hand – ibland i timmar.
– Allmänhetens åkning, där brukar jag köra ibland. På sommaren kör jag mycket skills, där jag övar på dragningar, mitt skott och annat.
Och apropå skottet: Det är nu som familjens swimmingpool – eller det poolbygge som inte blev av – kommer in i bilden.
– Jag har en skottramp hemma. Där står jag och dribblar och övar på mina skott.
Men hur kan en skottramp stå i vägen för en pool? Några brädor och en "avlagd" målbur är väl det enda som behövs? En hammare och lite spik och så är allt klart. En tusenlapp, typ?
– Den är ganska stor, säger Melker utan att nämna hur stor rampen är.
Det visar sig att den är enorm.
Den är som en liten arena. Det är bara att titta på bilderna. Flera målburar i en inhägnad och ett plastgolv. Här ligger det enormt arbete bakom.
– Vi pratade om en pool eller en skottramp. Jag ville mycket hellre ha en ramp än en pool och då blev det så, säger Melker medan hans pappa Markus nickar instämmande i bakgrunden. Pappa hette Markus Andersson på den tiden han spelade back i Almtuna.
Puck efter puck, skott efter skott, på skottrampen. Han verkar aldrig tröttna på att skjuta eller dribbla.
På skottrampen kan Melker nöta skott och dribblingar i en timme, två timmar, tre timmar och mycket mer än så.
En vanlig lördag i Melkers hockeyliv kan se ut så här: samling klockan sju på morgonen och sedan är det träning hela dagen – och halva kvällen. En gång åkte han hemifrån i gryningen och kom hem klockan åtta.
– Moppebilen är den bästa investeringen vi har köpt till honom, säger pappa Markus med ett skratt.
Finns det inte en risk att det blir för mycket hockey?
– Hade jag känt så hade jag dragit ned på träningen direkt. Jag visste att det skulle bli mycket tuffare den här säsongen, men jag älskar att vara på isen. Att bara röra pucken med klubban, det är det bästa jag vet, säger Melker och får det nästan att låta poetiskt. Något konstnärligt, som att måla en tavla eller något.
Sedan lägger han till, som gör det ännu mer magiskt:
– Att bara få åka till ishallen. Jag kan sitta på läktaren och bara titta på isen. Jag älskar det. Jag är mycket hellre där än hemma, säger Melker, och då vet vi att han har tackat nej till massor av SHL-lag just för att han trivs så bra hemma.
Melker Halvarsson är bara 15 år men kommer att spela med Almtunas J18-lag, som snart går in i SM-slutspel.
Om han fortsätter att utvecklas som hockeyspelare lär han förr eller senare lämna Almtuna och Uppsala trots att han trivs så bra.
– Det är svårt det där. Det är tre juniorår och jag tror att jag kommer att utvecklas här hemma, men sedan kanske jag kommer att dra, att flytta till större klubbar. Man måste vara ödmjuk, det är typ det. Det är speltiden jag går på. Jag vill till NHL, det är mitt största mål.
Pappa Markus, nu 45 år, är hockeyfostrad i Almtuna men har spelat i Tingsryd, Östersund och Örebro. Till skillnad från sonen var han back.
– Jag kommer ihåg att han var en "brunkare", säger Melker med ett gott skratt. Pappa säger att han var bättre än mig på att tacklas, men han erkänner att jag är bättre på allt annat.
Att Melker bara är 15 år är svårt att förstå under den 45 minuter långa intervjun. Han uttrycker sig som en rutinerad landslagsman och hans förmåga att på ett målande sätt beskriva sitt hockeyliv är inget annat än sensationellt underhållande.
Som när han beskriver sig själv som hockeyspelare.
– Jag är en väldigt spelförstående kille, att jag ser spelet och när jag ska lägga de avgörande passningarna. Jag leker nästan hockey. Jag försöker bara njuta och inte ta det på för stort allvar.
Pucken (längst ned t h) sitter perfekt i ett av de många (!) hockeymålen som Melker Halvarsson har hemma på skottrampen i Storvreta. Här kan han stå i timmar för att nöta skott och dragningar.
Just nu är det bara ishockey i Melkers liv. Annat var det tidigare.
– Jag ville egentligen inte spela hockey från början. Jag skippade hockeyskolan och kom in i laget när de andra (spelarna i laget) kört kanske i tre år. Då var de ganska så duktiga på att åka skridskor och spela med klubba och puck och jag stod bara där och knappt kunde åka skridskor.
När Melker var ung – eller ska vi säga liten? – spelade han innebandy och fotboll.
– En sommar, när jag spelade med 09:orna i hockey, så undrade vi vilken sommarfys vi skulle ha. Då drog vi igång ett fotbollslag. Vi tog kontakt med Dalkurd som tog emot oss och vi fick spela under deras klubbmärke.
Hela Almtunas 09-lag i hockey blev plötsligt Dalkurd under en fotbollssommar.
Så ser den ut, skottrampen utanför Halvarssons hus i Storvreta. Lite mer än ett hemmasnickrat bygge. Det ser ut som rena arenan.
Den gångna helgen blev Melker Halvarssons U16-lag utslaget i poolspel i Södertälje.
Under veckan går Almtunas J18 in i SM-slutspelet – med 15-årige Melker Halvarsson i laget.