– Jag minns knappt när vi tog tre poäng senast, säger tränaren Christer Olsson.
Almtunatränaren Bobo Simensen hade lätt att hålla sig för skratt. I den första perioden kunde han räkna det enda friläget efter det andra för Almtuna – men inget mål.
– Vi hade väl tre frilägen, säger Simensen med en djup suck.
Men det var värre än så, det var fyra: Johan Wikström, Mark Hurtubise, Jimmie Kraft och Andreas Paulsson. Och då talar vi om riktiga frilägen, ensam forward mot målvakten.
– Om man gör mål får man energi, och det hade vi behövt i dag efter tre matcher på fem dagar, konstaterar Bobo Simensen.
Tyvärr så sjönk spelkvaliteten i det andra perioden, där Almtuna drabbades av en tung utvisning på Magnus Eriksson, 2+2+10 minuter för försök till spearing.
– Jag förstår ingenting av den utvisningen, säger Simensen.
Almtuna hade dock inga problem att döda de fyra minuterna. Det stod 0–0 efter två perioder och det var i princip omöjligt att sia om utgången.
– Första målet var viktigt, det visste vi om. Jag sade till Johan (Silfwerplatz, assisterande coachen) att det lag som gör första målet vinner, säger Simensen.
Det blev Leksand som gjorde målet, ett förhållandevis löst skott av Jens Bergenström som Fredrik Pettersson-Wantzel tappade in. Han skulle förstås ha tagit den pucken.
Bara 52 sekunder senare kom 0–2, och då var det godnatt för Almtuna.
– Våra killar blev mer raka i ryggen än de har varit på två månader, säger Christer Olsson, och det säger det mesta om hur viktiga Leksands mål var.
Sett över hela matchen var Leksand bättre än Almtuna, men det var hemmalaget som hade de i särklass bästa målchanserna.