26 dec 2018
Annandagsmöte för Hages Almtuna borta mot Leksand. Här avslutas karriären för den extremt hårt arbetande skarpskytten.
– Ett sorgligt datum. Det känns långt borta, men ändå inte, säger Tobias Hage, som minns händelsen.
– Jag fick en tackling i ryggen, en ful och onödig tackling. Axeln hoppade ur led så jag rullade runt på isen i panik och försökte få den att hoppa tillbaka. Jag förstod snabbt att jag kanske skulle behöva en axeloperation eftersom jag gjort likadant med den andra axeln.
Den sköra kroppsdelen som sticker upp mellan axlarna, då? Ja, Tobias mådde riktigt dåligt redan i bussen från arenan i Leksand – men insikten att han åkt på sin fjärde hjärnskakning kommer han till först flera veckor senare. Två månader efter smällen opererades axeln.
–Jag minns uppvaket. Jag låg där i fem timmar eftersom jag knappt kunde se läkaren. Normalt kan man gå efter en halvtimme. Efter operationen blev allt bara sämre och sämre. När jag försökte komma i gång med vardagssysslor funkade det inte alls, jag hade yrsel, huvudvärk, var ljud- och ljuskänslig och sjukt trött. Alla intryck var jobbiga.
Juni 2019
Efter en vår av rehabiliteringsträning där axeln varit i fokus kom ett telefonsamtal från både Almtunas sportchef Björn Danielsson och tränaren Martin Gudmundsson. Tobias Hage erbjuds nytt kontrakt trots skadeproblemen.
– Jag svarade att det inte går efter hjärnskakningen. De tyckte att det var tråkigt att jag inte kunde förlänga och inte mådde bra, men då stryks man ju från listan liksom ...
Är det här den enda kontakten du haft med Almtuna sedan kontraktet gick ut där på våren 2019?
– Ja. Jag tycker Almtuna hade kunnat höra av sig igen för att oavsett skada så blir man väldigt ensam. Jag tycker man kan visa medmänsklighet. Det ska egentligen inte ha nån större betydelse, men jag kom ändå dit som förstaårsjunior, så det blev mer än tio år i Almtuna. Även om man har små resurser kan man visa att man finns där som stöd, att man bryr sig. Det saknas en debatt om det här. Det är ett utbrett problem och en jäkligt viktig fråga att lyfta, för helt plötsligt står man ensam.
November 2019
Nästan ett år efter tacklingen i Leksand träffade Tobias Hage för första gången en läkare för att undersöka huvudet. Eller ja, han träffade faktiskt en annan läkare under våren också:
– Jag berättade om mina symptom, men då sade läkaren ”du, grabben. Du har svindel bara. Det går nog över snart.” Jag blev lite ställd.
– Det var i november som jag fick träffa en läkare som bromsade mig. Han fick mig att förstå att det är som att nån slagit undan stolen för en, att livet inte funkade som det gjort innan.
Hur förändrades din vardag?
– Jag blev tungeen att begränsa intrycken, varje dag. Planera allt noga. Jag kunde bli dålig i flera dagar när jag testade att gå upp för Hammarbybacken, och då gick jag ändå långsammare än en pensionär.
Tobias har knappt tittat på tv på snart två år. Ishockeyn, som var hans heltidsjobb, har i princip försvunnit. 29-åringen har inte varit i närheten av en ishall, och hemma i tv-soffan gjorde han ett första försök att se på hockey under SHL-premiären i år. Han klarade av en kvart.
– När jag kollar på tv har jag nästan alltid solglasögon och vi brukar ställa ett alarm på tjugo minuter. När alarmet går tar jag på mig en ögonbindel, sedan får Karin (flickvännen) återge det som sker.
Vad fungerar bra att göra hemma?
– Jag har lagt mycket pussel men det ledsnade jag på, så jag håller på att snickra nere i garaget en del. Jag har byggt drygt tjugo bord, det blir några timmar per bord. Och så lyssnar jag mycket på radio och ljudböcker.
Februari 2020
Jakten på läkare blir alltmer intensiv, samtidigt som symptomen är kvar. Hage pratar med tidigare elitspelare som Sanny Lindström och Erik Andersson som också lagt av på grund av hjärnskakningar och har funnit visst stöd i det. De upplever alla stora problem med att få rätt professionell hjälp, att ex-elitidrottare hamnar i ett fack som ingen inom sjukvården vill ta ansvar för.
– De har testat en klinik i Göteborg som är extremt dyr, men eftersom de spelat mestadels i SHL hade de en mycket bättre försäkring än jag haft. Och det finns ingen evidens på att det kommer att hjälpa mig. Det är skönt att prata med spelare med liknande erfarenheter, men det finns en frustration hos alla hjärnskakningsoffer, som känner att det inte finns någonstans att vända sig.
Hur hanterar du ensamheten?
– Jag har blivit van. Den bästa stunden på dagen är när Karin kommer hem från jobbet. Men det är värre med hjärntröttheten. Jag sover dåligt. Läkarna säger att jag vaknar med tjugo procents energi jämfört med en frisk person.
Maj 2020
Äntligen lyckas Hage finna hopp om en väg tillbaka till ett normalt liv när han får en plats på en klinik i Danderyd i Stockholm.
– De är specialister på den typen av rehab som förhoppningsvis kan hjälpa mig. Jag träffar ett team som gör en utredning av mig just nu. Jag åker dit två gånger i veckan. Det underlättar som tusan att jag får sjuktransport hem.
– Tunnelbanan är jobbig. Jag sitter med solbrillor, keps, luva och öronproppar och blundar. Bil kan jag inte köra alls. Cykla kan jag göra långsamt, men det stjäl mycket energi.
Oktober 2020
Under intervjun är det påtagligt hur ofta Tobias Hage tappar tråden. Men han tycker det är skönt att få berätta och det är imponerande hur den storvuxne 29-åringen håller modet uppe trots att han efter så lång tid efter den fjärde hjärnskakningen inte mår bättre.
– Egentligen har ingenting blivit bättre. Jag är i samma situation nu som dagen efter smällen med skillnaden att jag vet hur jag ska ta tillvara på energin. Jag har en lång väg kvar, men nu har jag tagit ett definitivt beslut att hockeyn är över.
Vad saknar du mest med livet innan huvudproblemen?
– Jag saknar att ha saker att göra, en vardag. Att jobba mot mål och bli bättre på det man gör.
Vad drömmer du om?
– Att kunna jobba. I dagsläget vet jag inte med vad, men jag skulle gärna vara säljare för att få tävla igen. Drivkraften jag hade som elitidrottare vill jag använda inom en civil karriär. Allt från vikten av att ta sitt eget ansvar till hur vi når mål tillsammans, som ett lag. Jag är jättestolt och tacksam över att nå högsta nivån i Sverige och de fina åren i Almtuna.