Almtuna gjorde en bra säsong, faktiskt en av de bästa i klubbens historia om man ser till tabellplaceringen. Men sedan är det tunt – mycket tunt.
Enköpings SK och Wings är (eller var) de enda lagen i hockeyettan.
Nu har Wings gjort fiasko, och efter förlusten i den sista matchen i kvalserien löper laget stor risk att ramla ur. Bara segraren i kvalserien är garanterad en plats i division I – Wings kom trea ...
– Det är alldeles för dåligt. Jag hade inte varit upprörd om vi varit utspelat och inte räckt till, men nu ... Halva laget har spelat i Almtuna och har erfarenhet av spel på högre nivå än division I, och då förlora mot de här lagen, sådana lag som vi ska åka över, säger Thomas Helander, styrelseledamot i Wings.
Eftersom Wings löper stor risk att åka ur så har Uppland bara en klubb i ettan nästa säsong: Enköpings SK.
– Uppländsk ishockey är katastrofalt dålig. Almtuna ska vara ett stabilt topplag samtidigt som vi ska ha åtminstone tre lag som garanterat slåss om en plats i allettan varje säsong, säger Helander.
Anders Zetterström är ordförande i Upplands Ishockeyförbund. Han är inte lika kritisk som Thomas Helander.
– Det är alltid tråkigt när våra föreningar ramlar ur. Det är viktigt med triangeln, att uppländska spelare har något att se fram emot. Sedan är det så att klubbar ramlar ur och kommer upp igen efter återhämtning.
För Thomas Helander handlar det inte bara om toppen på uppländsk ishockey, det är lika viktigt med bredden.
– Titta på Gimo, Iron och Norrtälje som står och stampar. Varför blir det inget lyft? Det här är klubbar som ska kunna vara topplag i division II.
Nästa säsong kommer distriktets tredje bästa lag att spela i division II, som är landets fjärde division efter SHL, Hockeyallsvenskan och Hockeyettan.
– Varför ser man inte till att Iron blir bättre? Inget farmarlag till Almtuna, det är inte det jag talar om, men Iron ska få hjälp, det gagnar alla. Varför lägga flera miljoner på en satsning på superelit för juniorer, säger Helander.
Att uppländsk ishockey har blivit sämre råder det inget tvivel om. Men det finns andra sidor – en ganska bra och en lite sämre.
Antalet klubbar i distriktet har minskat kraftigt sedan 1960-talet.
I mitten av 60-talet var det 49 föreningar som bedrev ishockeyverksamhet. Nu är det 17. Under de senaste 30–35 åren, sedan 1980-talets mitt, har antalet klubbar minskat med 30 procent.
– Utbudet av idrotter har ökat dramatiskt. Förr var det de traditionella sporterna som dominerade, som fotboll och ishockey. Det fanns spontanytor för hockey, det spolades på bakgårdar, säger Anders Zetterström.
Antalet klubbar i Uppland har dock minskat ytterst marginellt sedan 1995.
Nu till det positiva: Antalet licensierade spelare är konstant.
– I Stockholms distrikt har man under de senaste åren tappat 20 procent av spelarna medan vi i Uppland har haft samma antal under de senaste tio åren, säger Zetterström.
Det finns till och med en ökning i vissa kretsar enligt Zetterström.
– Rekreationshockeyn ökar. Bara i Uppsala finns det fem gäng. Dessutom ser vi att ”mammahockeyn” ökar, säger Zetterström och syftar på mammor till pojkar och flickor som spelar ishockey.
Det finns alltså en uppsida även om det senior- och elitmässigt ser mörkt ut med undantag för Almtuna i Hockeyallsvenskan.