Han har själv gått igenom många tränare under sin spelarkarriär– alla har de lämnat avtryck till Gellerstedts kommande tränargärningar. Allra mest Bert Robertsson och Jonas Rönnqvist.
Ordning och reda, det är nyckelord från gamla tränarna som han tar med sig till sitt nya lag. Med det ska juniorerna förberedas bättre.
– Jag ska förbereda juniorspelarna bättre för seniorhockey, många som kommer upp är kanske inte redo. De kan vara väldigt duktiga tekniskt och är skickliga så, men är kanske inte redo mentalt för hur man ska vara som person för att anpassa sig i ett lag, säger Joachim Gellerstedt.
Han har tänkt till en del kring de här frågorna, hierarkin i ett omklädningsrum. Hur det är nu och hur det var då. Gellerstedt slog sig själv in i seniorhockeyn i Tierp som 15-åring och fick jobba hårt för att få plats i omklädningsrummet. Det är något som han saknar i dagens hockey.
– Nu är det en större mentalitetsändring. Jag var ju 15 när jag började spela seniorhockey i Tierp, då blev du satt på din plats. Det finns inte kvar längre, juniorerna börjar ta mer plats, säger Joachim Gellerstedt.
På gott eller ont?
– Jag kan tycka att det är lite ont. Jag tror att man ska lära sig mer hur man uppträder som person, att man måste anpassa sig lite. Det kan vara viktigt att lära sig för resten av livet också, att man inte alltid kan vara störst, bäst och vackrast.
Man ska förtjäna sin plats i omklädningsrummet?
– På isen ska man visa att man är bra och jobbig att möta, men sen utanför tycker jag att man kan vara ödmjuk och hjälpa till. Och det gäller inte bara unga spelare. Alla ska få sin plats, inte bara om man är framåt eller är en lustigkurre.
Bakom tankarna kring hur han ska forma morgondagens Almtunaspelare ligger en lång spelarkarriär. Den började som sagt i Tierp och tog sig sen till Almtuna och stannade där till slutet. Visst, det blev en del avstickare, som Brynäs och slovakiska Poprad, längs vägen. Men Gellerstedt kom alltid tillbaka till Almtuna.
– Jag har alltid känt mig hemma här och har alltid trivts bra med laget och i klubben. Vi har väl alltid sagt, jag och frun, att den dagen vi stannar upp så gör vi det i Uppsala.
Nu har han också slagit sig till ro i Uppsala. Det blir mer tid över till döttrarna Meya och Enya som leker med sina bilar ute på radhustomten i sommarvärmen. Men det kom tidigare än planerat och det är en lite ångerfylld Joachim Gellerstedt som berättar om sina sista år som spelare.
Han spelade hela säsongen 2012/2013, trots sin knäskada. Han tycker själv att det var en misslyckad säsong, men han ville ändå köra på. Då, inför förra säsongen, åkte han på en tackling i augusti. Efter det spelade han inte mer.
– Jag skulle kanske inte ha spelat, men man är väl dumdristig ibland.
Ångrar du det?
– Ja, att jag spelade det året. Jag hade gjort det på ett annat sätt om jag fick göra om det.
Han försökte ändå ta sig tillbaka till isen hela hösten 2013. Men knät höll inte.
– Det var jobbigt att få det där beskedet att man måste lägga av. Och tråkigt att jag fick sluta med en sån skitsäsong, jag var för skadad för att kunna spela egentligen.
I augusti drar Joachim Gellerstedt igång sin nya karriär i Almtuna. Och målet är att klättra inom föreningen.
– Jag vill börja med det här året och se hur det fungerar, det kan ju visa sig att jag är helt värdelös. Men det är klart att jag vill uppåt. Jag skulle jättegärna träna Almtunas A-lag, det vore nästa naturliga steg. Sen om det tar ett eller fyra år får vi se.