SHK satsar lika mycket på tjejer som på killar. Här Katarina Larsson, som är vice ordförande, och Henrik Nyström, ordförande, på läktaren i PEK-hallen.
Föreningar slås samman nästan varje säsong. Anledningen är oftast densamma: att rädda verksamheten. Det kan handla om allt från fotboll till ishockey, från små till medelstora föreningar. Men det brukar inte alltid bli så lyckat och ibland uteblir effekten nästan helt där den mindre klubben i sammanslagningen blir lidande – eller försvinner helt.
Några exempel är när fotbollsklubbarna Tobo IF och Örbyhus IF slogs ihop och blev TÖFF. Jättestora framgångar – på kort sikt. Möjligen också att Olands FF inte blev den succé som många trodde.
Ishockeyn i de norra delarna av Tierps kommun har alltid varit stor och stark. Historiskt sett har man haft sex, sju föreningar om vi räknar även Gårdskär och Älvkarleby, som dock inte tillhör Tierps kommun.
Nu är det en klubb kvar...
Det låter tragiskt, men skenet bedrar. Det blev lyckat redan 1971 när Skärplinge IK och Hållnäs IF slogs ihop och blev Skärplinge/Hållnäs, eller SH kort och gott. Kvar fanns också Karlholms Goif och IK Vavd.
Men så lades hockeyn ned i Vavd (som en gång var bäst av alla lag) och i Karlholm följde man efter. Anledningarna var säkert flera. En av dem var förstås isproblematiken. På rinken vid gamla skolan i Vavd och på Rönningen i Karlholm var det naturis som gällde och när konkurrentklubbarna fick konstis halkade man ohjälpligt efter.
Dagen före nyårsafton 1979 invigdes Sätravallens konstisbana i Skärplinge. Ishockeyn var räddad. Dragplåstret vid invigningen var för övrigt Gösta "Snoddas" Nordgren, ni vet han bandyspelaren från Bollnäs med superhiten Flottarkärlek.
Vid millennieskiftet bildades en ny hockeyförening i Skärplinge – eller ny var den egentligen inte riktigt. Bara namnet förändrades. Det var då som SHK såg dagens ljus: Skärplinge, Hållnäs och Karlholm.
– Det fanns ett samarbete på ungdomssidan (med Karlholm) sedan tidigare, men när dom lade ned ishockeyverksamheten bestämde vi att Karlholm skulle finnas med "på riktigt", med sitt namn, säger Henrik Nyström, ordförande i SHK och uppväxt på orten.
Vilken var huvudanledningen till sammanslagningen? Att rädda hockeyn i området?
– Nej, det handlade inte alls om det, säger Nyström.
Nu har det gått 24 år sedan SHK bildades och det har funnits gott om tid för att utvärdera. Blev det lyckat?
– Jättelyckat. Det var bra från första stund.
Träning för pojkar och flickor i PEK-hallen i Skärplinge.
Att slå ihop föreningar var inget nytt år 2000, men Skärplinges koncept stack ut. Där fanns något mycket ovanligt.
– Vi bestämde oss tidigt för att starta damverksamhet. Nu (2024) börjar Sverige vakna, men då var det ovanligt, men vi tyckte att tjejerna skulle vara en naturlig del av en hockeyförening. Det ska vara 50/50, det var vår filosofi och den gäller fortfarande.
Det var då, i början av 2000-talet, som den legendariske hockeyledaren i Skärplinge, Per-Erik Karlsson, eller "Peken", eller "Hållnäs-Pelle" – han hade många smeknamn – fick se ytterligare en sammanslagning när den gamla rivalen Karlholms Goif fick en plats i klubbnamnet och på klubbmärket. Det var dock inget som rörde upp känslor i Karlsson.
– Han var alltid positiv och inte alls emot förändringar. Han var öppen för alla idéer, säger Henrik Nyström.
Att starta damverksamhet (eller flickhockey som det var från början) var alltså lite revolutionerande. Som en parentes kan sägas att i tidig ålder spelade den blivande landslagsspelaren Gunilla Andersson (bl a OS-silver i Turin 2006) i Skärplinge, fast i ett pojklag.
Henrik Nyström och Katarina Larsson i båset under ett träningspass i PEK-hallen.
Vid den här tiden växte hockeyn i området – och det var inte bara spelare från "centralorten" Skärplinge i laget. Långt ifrån. Det var aktiva från hela upptagningsområdet.
– Vi har spelare och publik från Skärplinge, Karlholm från hela Hållnäsområdet, vilket också är målet, säger Nyström.
Men så kom dråpslaget. I februari 2018 avled Per-Erik Karlsson hastigt.
– När han gick bort blev det väldigt tufft för oss, men vi lyckades vända på allt. Alla i bygden stärktes och vi hjälptes åt för att hedra Per-Erik, säger Henrik Nyström.
Frågan är om SHK någonsin har mått bättre än nu? Okej, herrlaget har sportsligt varit bättre historiskt sett – mycket bättre. Faktum är att Skärplinge 1961 (för att ta ett exempel) spelade i samma division (inte serie) som bl a Frölunda och Färjestad. Skärplinge värvade spelare redan under slutet av 50-talet och på 60-talet – och antagligen var det för den tiden ganska stora pengar inblandade. Idag är det i princip raka motsatsen.
PEK-hallen i Skärplinge. Tv SHK:s ordförande, Henrik Nyström, och vice ordförande och ungdomsansvarige, Katarina Larsson. Verksamheten i SHK blomstrar.
Herrlaget spelade i division III för några år sedan men begärde sig ner till division IV, något som var ovanligt det också i hockey-Sverige, inte minst med tanke på att SHK höll till i toppen av trean.
– Vi vill ha spelare från bygden, både på dam- och herrsidan. Det är en tydlig strategi vi har. Självklart kan spelare utifrån vara välkomna om de tillför något, men vi värvar inte spelare aktivt.
Så det var inte av ekonomiska skäl som ni frivilligt avstod division III-platsen?
– Nej, det hade inte något med det att göra.
Den här säsongen spelar SHK i fortsättningsserien i division IV Uppland – och vill så göra. Att gå vidare till den så kallade Allfyran var inte aktuellt, inte ens om laget nått dit sportsligt, vilket var mycket nära. Bara målskillnad skiljde seriesegraren Hallsta och tvåan SHK.
– Här behöver förbundet tänka om och försöka förstå, säger Nyström.
Vad syftar du på?
– Varför spelar man hockey i fyran? Därför att det är en fritidssysselsättning, en hobby. Hade vi gått vidare till Allfyran efter jul så hade vi fått möta lag från södra Stockholm, Mariefred och Nyköping. En bortamatch klockan 19.30, då förstår alla att det blir svårt. Våra spelare har jobb att sköta, kanske har familj och ska upp tidigt nästa morgon. Många av spelarna skulle antagligen sluta med hockeyn.
Vad är lösningen?
– För att få hockeyn att växa i Uppland måste man skapa en Upplandsserie och sedan kanske avsluta säsongen med ett kvalspel i någon form där man möter lag från t ex Stockholm. Då finns det förmodligen klubbar som vill uppåt i seriesystemet och då har man valt det.
Är SHK främmande för att ta steget upp på herrsidan, till division III?
– Absolut inte! Vi har varit uppe i toppen av trean, men problemet blir när någon eller några spelare slutar, hur gör vi då? För oss gäller det att få en stabil grund att stå på och laget, oavsett om det är damer eller herrar, ska bestå av spelare från bygden, säger Henrik Nyström.