Inte särskilt förvånad – faktiskt

Om jag är förvånad över att Almtuna kan slå Modo och samtidigt hålla nollan? Inte särskilt. Jag är mer förvånad över att Almtuna inte bjuder på såna här insatser oftare.

Henrik Söderlund

Henrik Söderlund

Foto: UNT

Ishockey2019-11-26 22:43
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Okej. Det är lika bra att lägga korten på bordet direkt. När jag på redaktionen fick frågan hur matchen i Gränbyhallen kunde tänkas sluta drog jag till med 1–5. När jag sade det hade jag Almtunas sex insläppta mot Mora i åtanke – och Modos grymma form över lång tid.

Men när jag sedan på plats ser Almtuna stå för en närmast hundraprocentig insats blir jag ju påmind om att jag har sett det förut. I samma hall och under den här säsongen. Den gången var det serieettan Björklöven som kom på besök. Då som nu stod Daniel Rosengren i mål och Almtuna matchade seriens bästa lag hela vägen (i stort sett) och klev av isen med en 1–0 vinst.

Nu var det Modos tur att få på tafsen i Gränbyhallen och trots mitt "tips", jag är inte förvånad över att Ais kan stå för sådana här insatser. Mellan dessa båda nämnda matcher har jag på plats sett samma Ais slå ytterligare ett topplag i form av Västerås med 2–1. Ett insläppt mål på dessa tre matcher alltså. 

Almtunas backsida har växt sig stark under resans gång. Spelare som Per Svensson, Stefan Lassen och Nikolai Belov (vilka sköna tacklingar han får in ibland) leder med sin rutin. Det var egentligen inte på backsidan jag var som mest orolig för detta Almtuna inför säsongen. De stora frågetecknen fanns på forwardssidan och målvaktssidan. För ännu en gång i ordning mönstrade Ais två unga orutinerade (för nivån) målvakter men såväl Rosengren som Jesper Eliasson har visat att de är vassa sista utposter. I alla fall stundtals. Kanske kommer jämnheten även för dem allt vad det lider.

På forwardssidan är det gott om spelare som tidigare mest hållit till i division I. Och det syntes till en början. Flera ser nu bekväma ut i allsvenskan. Kedjan med Calle Åsell, Sebastian Fakt och Mattias Johansson har imponerat i ett flertal matcher och kedjan med William Wiå och de inlånade Hampus Harlestam och Tobias Åhström visar gång efter annan att den har ett stort spel i sig. Då har jag inte nämnt spelare som Villiam Haag, Tobias Liljendahl eller Tony Mårtensson. Eller att en spelare som Alexander Bjurström inte ens var med.

Nej, jag är inte längre förvånad att Almtuna kan slå alla lag i den här serien. Min förvåning handlar i stället om varför inte Uppsalalaget visar upp sig från sin bästa sida fler kvällar. Kristianstad hemma på fredag är nästa uppgift och det blir mycket intressant att se hur Ais tacklar den uppgiften.