Det var i onsdags i förra veckan, när Almtuna skulle möta Västervik, som William Quist skulle raka sig.
– Ja, det var tanken, men det blev inte så. Och när vi vann den matchen så gick det inte att raka sig i fredags heller, säger han med ett leende.
Ny Almtunaseger, då mot Karlskoga.
– Och då måste jag ju fortsätta, säger Quist och syftar på skägget, som dock inte har hunnit bli så långt ännu. Men om Almtuna fortsätter att vinna, då lär det inte dröja länge förrän vi får se en jultomte i spelartruppen.
– Jag är egentligen inte vidskeplig på det sättet, men nu gick det inte att raka sig. Bara vi vinner så spelar det ingen roll om skägget växer, säger matchvinnaren.
Målet efter 17 sekunder blev alltså matchens enda.
– Först sköt jag i stolpen (efter 13 sekunder) och så gick pucken ner i hörnet där Dave Vallorani snappade upp den och så sköt jag direkt när jag fick den.
En drömstart på matchen för Almtuna, men vem av de 4 177 på läktarna kunde tro att det skulle bli det enda målet?
– Ska jag vara ärlig så såg jag aldrig att pucken gick in. Det var mycket folk framför mål och när jublet kom så visste jag att det var mål, säger Quist.
Det blev en märklig match. Det var Leksand som drev spelet och hade klart mest puck, man vann skotten med solklara 40–17, men det var Almtuna som hade de klart bästa chanserna, och så tillvida var 0–1 i underkant.
– Jag håller med, vi hade de bästa målchanserna, säger tränaren Marcus Ragnarsson, som ställdes inför ett litet dilemma innan matchen, också det av vidskeplig art.
När Almtuna slog Västervik och Karlskoga så var det Ragnarssons tränarkollega Martin Gudmundsson som undertecknade matchprotokollet. Nu ville inte "Ragge" skriva på, men problemet var att Gudmundsson försvunnit för att träffa sin mamma i arenan.
– Jag drog ut på det in i det längsta, men till slut så var jag tvungen att skriva under. Jag är inte alls vidskeplig, men just då kändes det som om Martin skulle ha skrivit på, säger Ragnarsson.
Nu gick det bra ändå – och det kanske var Quists skägg som vägde tyngre än Martin Gudmundssons namnteckning.
Leksand jobbade hårt för att kvittera i den tredje perioden, men trots spel fem mot tre så blev det inga mål. Arvid Ljung spelade strålande i kassen och hade mycket bra hjälp av hela laget, alltså inte bara backarna.
Det var ett uppoffrande Almtuna, särskilt i egen zon. Hemjobben var oftast oerhört bra, och här ska bland andra kanadensarna ha beröm. Luke Pither slet som ett djur för att laget skulle vinna.
– Leksand har mycket puck, men jag tycker att vi gjorde det bra i egen zon. Sedan kan jag tycka att vi borde ha fått bättre längd på våra anfall, där hade vi problem, säger Marcus Ragnarsson, som också hade synpunkter på domarinsatsen (Peter Lyth).
– Rotbakkens tvåa, när Leksand fick fem mot tre, den tycker jag var hård, och det var väl någon till, säger "Ragge", som dock inte gjorde så stor grej av saken.
Nu får hemmapubliken i Uppsala se en ännu mer skäggig William Quist när Björklöven kommer till Uppsala på fredag – och om Gudmundsson skriver under matchprotokollet så är väl trepoängaren redan i hamn!