Det är fredag morgon i Gränbys B-hall och endast Robert Hägg och tränaren Mats Emanuelsson är på is. Det gnuggas detaljer. Till och med på vilket sätt som NHL-backen håller i sin klubba. Men passet för dagen handlar också om övningar som ska syfta till att den i det defensiva facket cementerade backen även ska kunna våga kliva framåt i banan. Snabbare och oftare.
– Allting går mycket snabbare hela tiden. Det gäller att hänga med. Jag har alltid känt att jag haft mer i mig än vad jag fått ut, bland annat i det offensiva spelet, spelet med puck, säger 27-åringen när han klivit av isen.
Det är det sista träningspasset på svensk is. Tre dagar senare går flyget till USA där Hägg ska göra sig redo för ännu en säsong, den nionde raka i Nordamerika. Under nästan åtta år var miljön välbekant. Nu är han klar för sin tredje nya klubb på bara ett år.
Nu är det svenskklubben framför de flesta andra, Detroit Red Wings som gäller. Ett par av alla tidigare svenska stjärnspelare, som Nicklas Lidström och Niklas Kronwall, har nu tagit plats i klubbens organisation. I Detroits finns också en annan uppländsk back, nämligen Gustav Lindström.
Varför blev det Detroit?
– Det var bäst för min del, för min utveckling och för att kunna ta nästa steg. Jag tror att det är en bra miljö att utvecklas i. Och jag tror säkert att Detroit om fyra fem år är tillbaka i toppen igen, siar den Gimofostrade backen.
Nu är Red Wings mer åt botten-hållet. Precis som Buffalo Sabres, som Hägg efter många år i Philadelphia Flyers skrev på för inför förra säsongen. Men sejouren där blev kortvarig. Han trejdades mitt under säsongen till Florida Panthers.
Han befann sig så långt nordväst man kan i NHL, i Vancouver, för match med Buffalo när han strax före sista övergångsdatum fick beskedet om att flytta så långt sydöst det bara gick.
– Vi hade spelet match i Calgary och sedan flög vi till Vancouver. Det var matchdag och jag gick till frukosten när jag hörde att det ringde i fickan. Jag tog upp telefonen och såg att det var vår general manager och då förstod jag, nu ska jag någonstans.
Det som presenterades var en drömflytt för det flesta hockeyspelare. Från vad som anses vara NHL:s tråkigaste och kallaste stad till ett topplag i värmen i söder. Robert Hägg var glad han också men han verkar trivas var än han befinner sig.
– Jag trivdes hur bra som helst i Buffalo. Allt handlar om hockey och Buffalos organisation gör allt för att alla ska trivas. Det var familjärt och man tog han om varandra, säger han när vi sitter ned i omklädningsrummet efter träningen.
Det går undan i hockeybranschen. Alla vet det men hur är det att vara mitt i det? Att kanske mot sin vilja tvingas riva upp sin vardag för en ny, ibland över en natt, ibland över ett kort telefonsamtal.
– Det blir det tråkiga svaret, det alla säger, att det bara är att gilla läget. Jag tycker att det är kul att lära känna nytt folk. Det är klart att det finns en trygghet att bo på samma ställe men nu är det den här situationen och jag trivs. Det blir kul att komma till Detroit.
– När jag hade varit i ”Philly” i åtta år var samtalet jag fick då över på mindre än en minut, kanske 45 sekunder, tack för de här åtta åren liksom. Men jag förstår hur det funkar, det är business.
Det blev inget nytt kontrakt med Florida och kontraktslös fick han åka hem och fokusera på renoveringen av nya huset i Sunnersta. Senare, efter 15 juli, tilläts klubbar kontakta honom och det var då Detroit hörde av sig. En dryg vecka senare var det nya kontraktet på ett år klart.
Var du orolig?
– Nej, jag har ändå gjort 300 matcher i NHL och hoppades att något skulle dyka upp.
Vid sidan av sommarträning och renovering har han hunnit med semestrande på Gotland – och en stor händelse. För bara ett par veckor sedan sade nämligen han och hans Klara ja till varandra. Festligheterna hölls över tre dagar på Krusenberg, nära nya hemmet i Sunnersta.
När han kommer till USA har han den här gången allting ordnat för sig. Han slipper inleda sitt nya liv i sin nya stad på hotell. En lägenhet i förstaden Royal Oak är ordnad. Och han har två veckor på sig att bo in sig innan säsonger drar igång.
– Det är två veckor till training camp. Då hinner jag klara av tidsomställningen och komma in i lägenheten och lära känna folk i organisation.
Den tredje på bara ett år.