Martin Nilsson iklädd Almtunas tröja 2012.
Först ut att träda fram var kanadensiska ishockeyspelare Kyle Beach, som för drygt tre veckor sedan berättade om anklagelserna om sexuella övergrepp mot Blackhawks videocoach år 2010. Samma vecka reagerade även den förra detta spelaren Erik Granqvist känslosamt i Viasats hockeystudio, då han mindes tillbaka till sina egna erfarenheter av inkilningar, som bland annat innehöll sexuella trakasserier.
En som också öppnat upp sig om sina upplevelser är den före detta Almtunaspelaren Martin Nilsson, som i dag har lagt skridskorna på hyllan sedan sex år tillbaka. Den 5 november skrev han en krönika på hockeysverige.se där han diskuterar ämnet, vad han själv utsattes för och tystnadskulturen inom sporten, eller hockeykulturen som han själv kallar den.
Martin gick upp i Almtunas A-lag för nio år sedan, när han var 19 år gammal. Han menar att det även så sent fanns en tydlig hierarkisk kultur i klubben, där de äldre kunde domdera och bestämma över juniorerna – som om de var deras chefer.
I texten nämner Martin bland annat hur han och de sex–sju andra nyuppflyttade juniorerna fick klä av sig nakna och sätta sig på den "heta stolen" under inkilningen 2012. Där ställdes privata frågor, samtidigt som spelarna höll för könen med sina händer.
– Inte ens föräldrarna eller flickvännen har vetat exakt vad som skedde där. Det är väl tystnadskulturen som har tillåtit det att pågå i så många år, även i den moderna hockeyn, säger Martin Nilsson till UNT.
Martin menar att idealet inom sporten är att man ska vara stark, tuff och inte gnälla – vilket i sig bidrar till tystnadskulturen.
– Det anses inte vara så coolt att gå runt och ifrågasätta saker samt lyfta problem som handlar om annat än att man har ett dåligt powerplay. Den allmänna känslan är ju att man var lite feg. Det ”gamla gardet” ville ju helst inte att man skulle sticka ut.
Hur upplevde du kulturen inom hockeyn?
– När jag var aktiv var den inte alltid så öppen och accepterande. Alla skulle hamna i något kollektivt tänkande, som kunde vara allt från homofobiskt till rasistiskt.
– Det säger ganska mycket om hockeykulturen, eller i alla fall om hur den har sett ut. Den har varit så extremt grabbig, vilket man aldrig ens reflekterade över själv.
Martin Nilsson, tidigare spelare i Almtuna IS.
Var tränarna medvetna om vad som försegick på inkilningen?
– De är ju själva gamla hockeyspelare, så de visste nog redan i förväg vad dagen skulle innehålla. De fick såklart höra en del om planerna i omklädningsrummet, men jag tror inte att de visste om det jag skrev i min krönika, då det verkligen gick för långt. Det problematiserades aldrig i laget på något sätt.
I ett samtal med UNT berättar Almtunas dåvarande tränare, Johan Silfwerplatz, att han inte var medveten om vad som hände på inkilningarna.
Nuvarande Almtunatränaren, Mattias Zackrisson har en bild av att det som spelarna för tio år sedan utsattes för inte längre sker i dag, att det var någonting som pågick i en annan tid.
– Det hör inte hemma i dagens hockey. Den där typen av inkilningar är på gränsen till pennalism (kamratförtryck). Har man en grupp av människor som inte vet var gränsen går är det jäkligt lätt att det blir fel, säger Mattias Zackrisson och fortsätter:
– Det är sjukt att man kan behandla sina kompisar på det där sättet. Det är det farliga med hur grupptryck och gruppdynamik fungerar. Jag tycker det är bra att det kommer upp till ytan och att folk börjar förstå att det inte är någonting man ska göra.
Martin tror, likt Mattias, att han ingick i en av de sista generationerna som inkilades på det sättet. Av vad han har hört från aktiva spelare verkar situationen också ha förbättrats med åren.
Mattias Zackrisson tycker inte att den sortens inkilningar hör hemma i dagens hockey.
En av anledningarna till varför Martin Nilsson valt att berätta sin historia nu, efter nio års väntan, är för att på något sätt bidra till en förståelse kring hur hockeykulturen sett ut.
– När man hörde Granqvist prata om sina upplevelser i omklädningsrummen tänkte jag att min historia också kan vara värd att berätta och lyfta, speciellt eftersom det är ett så viktigt ämne som borde diskuteras så mycket som det bara går.
– Vi hade en tuff säsong när jag gick upp i A-laget, där vi inte var så långt ifrån att åka ur serien. Kulturen som fanns gjorde verkligen inte laget några tjänster, vilket i dag känns väldigt tråkigt. Det är i alla fall bättre att vi börjar prata om det nu. Bättre sent än aldrig, avslutar Martin Nilsson.