Jag är dock säker på en sak – som samtidigt är lite av ett försvar av Uppsalaborna: Den stora anledningen till de skrala publiksiffrorna när Almtuna spelar är inte brist på hockeyintresse. Det bor massor av hockeymänniskor i Uppsala, men de hejar på andra lag än Almtuna – och det beror inte bara på dessa personers geografiska tillhörighet historiskt sett.
Närheten till Stockholm är också en anledning.
Människor i Uppsala skäms lite över ”sitt eget lag” från staden. När det går bra för Almtuna, som under Rönnqvists/Robertssons tränarledning för mer än tio år sedan, var det rumsrent att säga till jobbarkompisarna och kamraterna på skolan att man håller på Almtuna.
Men under senare år låter det ungefär så här: ”Jo, det är kul om det går bra för Almtuna, men egentligen hejar jag på Djurgården (eller något annat lag).
I vårt uppländska hockeydistrikt är det andra lag som gäller. När jag växte upp i början av 70-talet fick man frågan av kompisarna i skolan: Vilket lag hejar du på, Leksand eller Brynäs? Något annat lag fanns liksom inte. Kanske att det var därför som mina sympatier när jag var liten (eller ung) låg hos ett Stockholmslag, och det var inte hos AIK som min tio år äldre brorsa höll på.
När Almtuna gjorde 7–3 på Nybro på fredagen var det drygt 600 sålda biljetter. Publiken buade åt sig själv när den siffran redovisades.
Almtuna är värt en högre publiksiffra, så bra spelar laget.