Det som saknades i Almtuna mot AIK var effektiviteten. Om AIK mött Brynäs – med den här matchbilden – hade det varit avgjort efter den första perioden.
Något helt annat: Jag förstår att hockeyallsvenska supportrar är kluvna till Almtuna. Eller som en Västeråssupporter skrev: Almtuna har ingen publik, ingen riktig hall, en organisation i upplösning, inga pengar och ett helt anonymt lag (det här var innan Nicklas Danielsson skrev på) – men ändå är man mycket bättre än oss (Västerås alltså).
Jag kan inte annat än att hålla med om ovanstående analys. Det är tragiskt och berömvärt på en och samma gång.
Almtunas skrala publiksiffror – ja, faktiskt usla (1 007 mot AIK) för att tala klarspråk – är en skam för allsvensk hockey. Men så har det inte alltid varit. Det har funnits tider när Almtunas publiksiffror har matchat många bra lag, beaktat kapaciteten och möjligen också bekvämligheten i ishallen.
För att få tillbaka publiken måste Almtuna vinna, vinna och åter vinna. Dessutom måste föreningen jobba stenhårt med varumärket, som är lite skamfilat, milt uttryckt. Den senaste fadäsen är de "rena" bortatröjorna. Inte en enda sponsorlogga. Klubben har sponsorer, men de syns inte på tröjorna. En detalj kan tyckas, men i min värld – och i många andras – kan det sammanfattas med ett ord: fiasko.
Mitt i allt detta gör både a-laget och juniorlaget fantastiska resultat. Det är en berömvärt.