Eichel, Zegras och Makar är tre namn som spelat i konferensen Hockey East.
Efter tiden på hockeygymnasiet lämnade Kalle Eriksson hemstaden Leksand för att påbörja det nordamerikanska äventyret.
– Jag kände att jag inte var redo, varken fysiskt eller mentalt, för att börja spela i allsvenskan direkt efter jag gått ut gymnasiet. Därför var det en bra väg för mig, som inte var direkt in i den professionella hockeyn, utan som kunde ge mig lite mer tid att utvecklas, säger han till UNT.
Därmed lämnade den unge backen Sverige för ett nytt land, med nytt språk, och nya möjligheter. Resan inleddes med Omaha Lancers i juniorligan USHL, följt av spel med Madison Capitals. Men när det blev dags att välja college drog Eriksson sig längre österut för att bli del av University of New Hampshires Wildcats.
– Jag ville spela på östkusten i den konferensen som heter Hockey East. Första året spelade jag i en juniorliga i mellanvästra USA, och då kände jag att det var bökigt när man skulle flyga hem och behövde göra fyra stycken byten. Det var mycket enklare att flyga direkt från Boston.
– Hockey East är även en riktigt bra konferens, och det är många bra spelare som kommit därifrån. Cale Makar hade varit där ett eller två år innan jag kom dit till den konferensen, och Jack Eichel hade spelat där några år innan dess. Även Trevor Zegras, som har varit riktigt bra i NHL, har spelat där. Så det är en prestigefylld konferens och jag kände att det skulle vara kul att få spela mot de bästa i åldrarna 18-25.
På universitet valde Eriksson att kombinera hockeyn med media- och kommunikationsstudier, och när han blickar tillbaka på åren utomlands ser han det hela som en riktigt lärorik erfarenhet.
– Hockeyutbildningen man har fått där lite av en annan mentalitet, och kanske lite mer fokus på att vara effektiv. För yngre spelare i Sverige är det kanske mer fokus på utveckling jämfört med i USA där det är lite mer på att "vinna nästa match". För mig var det en bra erfarenhet att både få erfarenheten från hockeygymnasiet, som fokuserade på träning och utveckling, men att även att få collegeerfarenheten som är lite mer fokuserad på prestation och den sidan av hockeyn, säger 23-åringen och tillägger:
– Det finns ett väldigt stort intresse kring collegesporten jämfört med när man körde J20-hockey. När man kommer till USA är det liksom SHL-publiksiffror då man spelar inför cirka fyra till åtta tusen varje kväll. Det var en rolig utmaning och man lär sig mycket av hela den biten.
Kalle Eriksson i Wildcats-stället under collegetiden.
Under sista året på college började tankarna drifta mot vart backen skulle bege sig härnäst, och då var Almtuna IS högst upp på listan över önskvärda destinationer.
– För mig känns det som en bra miljö att komma in i när man kommer in i professionell hockey för första gången, med ett ungt lag, och en stab som jag kände mig väldigt bekväm med när jag pratade med dem. Så det fungerade väldigt bra för det var den första klubben som jag tänkte att jag ville spela för. Så det ska bli väldigt roligt!
Har du någon tidigare anknytning till Uppsala?
– Min pappa (Niklas Eriksson) tränade Almtuna under några säsonger för typ sju-åtta år sedan, så då var jag där och hälsade på. Det är en väldigt trevlig stad och jag har alltid trivts bra när jag hälsat på honom där, avslutar Eriksson.