Idrotten kan vara märklig, men ändå logisk – hur konstigt det än kan låta.
När Almtuna med sportchefen Thobias Pehrsson i spetsen värvade spelare hejvilt så blev Almtuna topptippat. Det var Viktor Ekarv, det var Ludwig Blomstrand, det var Markus Oscarsson och Albin Carlson. Bara för att nämna några. Men det gick inte så bra – eller rättare: det gick knappt alls.
Det blev motsättningar i laget. Spelare som inte presterade. Något topplag blev inte Almtuna.
Men sedan, till nästa säsong (2017/18), hände det saker. Ett nederlagstippat Almtuna gjorde sensation och nådde den bästa placeringen i allsvenskan sedan succéåren med tränarparet Jonas Rönnqvist och Bert Robertsson.
Det var Marcus Ragnarsson och Martin Gudmundsson som förde Almtuna till playoff. Hårt arbete, ett bra försvarsspel och förvisso lite tur var segermelodin. Men den kanske viktigaste orsaken till framgången var att ingen räknade med det (från året innan) försvagade Almtuna.
Så i fjol var det dags igen. Almtuna nämndes med respekt. Tony Mårtensson hade kommit in i laget och det var utan tvivel playoff som gällde. Klubben hade en hög målsättning, supportrarna likaså och spelarna trodde på framgång. Men nu blev det fiasko. Favoritskap är inget för Almtuna – inte ens den lilla lilla favoritstämpeln man hade i fjol.
Nu är det dags för en ny säsong. Och någon favoritstämpel lär inte Almtuna få. Alltså kommer det att gå bra i seriespelet som snart börjar. Logiskt.
Visst, jag tror att Almtuna klarar sig kvar. Man kommer att ha några lag efter sig. Kanske Kristianstad, kanske Vita Hästen och något till. Då har Almtuna gjort en bra säsong efter den röra som rådde i fjol med tränare hit och dit och spelare som kom och gick från början till slut.
Jag har sett två träningsmatcher på plats och en via datorn. Det var har varit ... tja, blandat.
Det som har imponerat mest på mig är offensiven. 18 mål på de tre sista träningsmatcherna är bra, men sammanlagt tio i baken mot Västervik och Huddinge är förstås mindre bra.
Målvakten Jesper Eliasson har imponerat, det har jag förstått när jag har pratat med folk som sett matcherna, men mot Västervik såg han allt annat än stabil ut och mot Huddinge ... nja, det var väl okej, inte mer.
Däremot imponerade Alexander Bjurström och lille backen Filip Hasa.
Jag tror att Almtuna kan överraska. Ska vi säga elva?