Almtuna tar nästan aldrig poäng i Karlskoga – inte ens när Marcus Ragnarsson kom hem från NHL och förstärkte laget i mitten av 00-talet. Jag säger inte att Nobelhallen är en skräckarena för Almtuna, med det är inte så långt ifrån.
Av den anledningen växer lagets 3–3-match (stryk efter förlängning) ytterligare.
Almtuna var rejält tilltufsat av både skador och sjukdomar. Den formstarkaste spelaren tillsammans med Hampus Harlestam är Viktor Hertzberg, som leder den interna poängligan, saknades på grund av sjukdom. Lagets mest rutinerade back, Simon Löf, likaså. Som om det inte räckte blev Johan Eriksson skadad på träning häromdagen.
Sedan tidigare är Jakob Ragnarsson borta på grund hjärnskakningen i senaste hemmamatchen.
Vad gör Almtuna då? Jo, man skickar in åtta (!) tonåringar i truppen.
Oskar Asplund var tillbaka efter landslagsuppdrag och fick sällskap av Olle Norberg, Ais-produkten som gått till Linköping. Där fanns också Lucas Thorstensson, William Proos (vilket mål han gjorde!) och Didrik Lif.
Max Mattsson, Oliver Pentler och reservmålvakten Viktor Thures fanns också med i truppen.
Sportchefen Tony Mårtensson sågs i båset – men hur stor procent han har i "bragdpoängen" ska jag låta vara osagt.
Dålig ekonomi, risigt läge i tabellen, få åskådare i hemmahallen men med ett oerhört hjärta bland spelarna – och då menar jag samtliga, även de rutinerade – kommer man långt...