William Proos (vi tröja) i kamp med förre lagkompisen i Södertälje, Hampus Harlestam. Almtunaspelaren med nummer 96 på tröjan är på väg mot sin bästa säsong någonsin.
Så sent som i höstas skrev UNT om William Proos hjärnskakning som följdes av en skada mot Djurgården. En hockeykarriär som fick en påtvingad paus. 21-åringen från Leksand kom tillbaka under hösten – bättre än någonsin.
Han är en av Almtunas bästa forwards.
Med yviga dragningar, en förbättrad skridskoåkning och ett skapligt skott är han ett ständigt hot mot motståndarna. Han är en tänkande hockeyspelare – och kanske framförallt: han vågar göra oväntade saker med pucken och är beredd att utmana.
Det känns som om William Proos hockeyliv leker just nu – och så är det nog också. Men allt är inte guld som glimmar. Att ligga på topp kan också ha ett pris – ett pris somliga, som Proos, är beredda att betala. Mer om det senare.
Han är född och uppväxt i Leksand. Kom till världen i september 2003 och flyttade till Uppsala för att gå hockeygymnasiet när han inte blev antagen till Leksands hockeygymnasium. Det verkar ingen tvekan om att det är pappa Magnus Proos som är den hockeymässiga förebilden. Han är för örvigt fastighets-vd för Tegera Arena i Leksand.
– Jag har haft honom som ledare sedan jag var liten och ända upp till U14-laget. Jag bollar med pappa även nu, nästan varje dag. Han brukar vara här i Uppsala mycket för att titta och åker även på en del bortamatcher.
En annan tränare som har betytt mycket för Proos är den gamle skyttekungen från Leksand och Brynäs, Cenneth Söderlund.
Hela Leksand andas hockey och midsommar. Men mest hockey. Det var inte konstigt att alla bröder Proos, fyra stycken, började spela hockey i tidig ålder. Bröderna heter Sebastian (född 2001) som är hockeydomare, Alexander (2007) och Oliver (2012) som båda spelar ishockey i Leksand.
Sömnen kan ibland vara ett problem för William Proos. Tankarna kring en match tar över.
Syskonrivaliteten var stor under uppväxtåren i Leksand.
– Vi brorsor har aldrig haft så stor respekt för varann på det sättet... säger en leende William.
– Oliver är en riktig lirare. Han har spelat med oss storebröder sedan han var tre år. Det har varit tufft för honom, så han har verkligen fått bita i under alla år.
Men Oliver var ju en liten plutt när du blev tonåring. Det gick väl inte att "trycka till" den lille när ni spelade landhockey på gatan?
– Pappa och mamma har fått gå emellan när han har blivit ledsen och ramlat eller kommit i kläm. Man ville vinna och det kunde bli lite grinigt mellan oss. På senare år fick jag försvara honom lite. Alex och Oliver gick varann lite på nerverna, så jag har fått skydda honom, säger William.
Är den nu 12-årige Oliver bättre än storebror vid motsvarande ålder?
– Han är på mig mycket och säger att han är lite bättre än mig. Han brukar vara lite kaxig. Men om det är så vet jag inte, men han har en talang, säger William.
Även om pappa Magnus (och Cenneth Söderlund) betytt mycket under William Proos tidiga ishockeyår så är det en annan tränare som påverkat honom minst lika mycket i vuxen ålder.
– Jimmy Anderström är en väldigt bra tränare. Han är lite mer den snälla typen och analytisk, men kan också säga ifrån när det behövs. Han litade mycket på oss spelare. Jimmy är en tränare som jag vill lyfta, säger han och syftar på Almtunas förre J20- och a-lagstränare som numera är verksam i Linköping.
William Proos (mitt i bild) har gjort mål för sitt Almtuna under en hemmamatch 2022.
Över halva Hockeyallsvenskan har spelats och William Proos kommer att göra sin bästa seniorsäsong hittills. Kanske så bra att det kan komma bud från SHL. Frågan är var han ser sig själv om tre år?
– Svår fråga. Jag hoppas att jag har tagit steget till SHL. Jag tror att jag kan ta steg varje år. Det känns som om jag mognat ganska så mycket de senaste åren. Jag är mer delaktig i spelet och tar för mig mer nu. Hoppas att det går vägen och att jag tar mig till SHL. Hur många år vet jag inte, men tre år är väl rimligt.
En viktig detalj som Proos har utvecklat är skridskoåkningen.
– Jag var en duktig skridskoåkare när jag var yngre, men jag var liten då. Jag var väl 1,60 fram till U16, men från gymnasiet smällde det till och jag växte 15–20 centimeter och förlorade lite i explosivitet. Jag har lagt mycket tid på att träna skridskoåkningen och det känns som att jag har ett bra driv nu.
Det är bara en tidsfråga innan Proos avancerar i den interna poängligan, där han faktiskt har flera spelare före sig. När poängen börjar trilla in kan han vara förlorad för Almtuna trots att han trivs bra i både föreningen och i Uppsala.
William Proos hemma på balkongen i Uppsala, varifrån han ser både domkyrkan och slottet. Dessutom är det inte långt till arbetsplatsen i Gränbyhallen.
Mitt i allt detta har Proos haft några motgångar, som hjärnskakningarna, som UNT har skrivit om, senast i november efter en match mot Västerås i ABB Arena. Han gör dock ingen större "affär" av detta.
– Jag fick en tackling i bakhuvudet, men det var inte alltför allvarligt. Jag hade huvudvärk några dagar. Förra säsongen fick jag också en smäll mot huvudet och det var liknande då, inte så farligt, säger Proos, som tyckte att det var "hemskt att vara hemma" (med beordrad vila) när han kände sig så pass kry.
Ishockeyspelare har en väldigt oregelbunden arbetstid. Under träningsdagarna är det inga problem. Men matchdagarna... En bortamatch mot Tingsryd är ingen lek. Bussen rullar i gryningen och kommer hem fyra eller fem på morgonen.
– På vissa resor kan jag sova två, tre timmar på bussen och då blir man pigg när man kommer hem och packar upp. Då kan det dröja lite innan jag somnar här hemma. När det är många matcher ger man det en chans (att sova på bussen). Man behöver ju sova.
Men även hemmamatcherna kan bli ett problem när det gäller sömnen. Ibland ett stort problem.
William Proos hemma i lägenheten med centrala delarna av Uppsala i bakgrunden.
Människor som jobbar dagtid och som har ett hektiskt och kanske stressigt arbete har oftast gott om tid för att varva ned efter utfört jobb. För en hockeyspelare, som kommer hem halv elva efter en hemmamatch, är det en helt annan sak – och det har William Proos fått erfara.
– Jag har en tendens att gräva ned mig lite ibland, men det har jag försökt att jobba bort det senaste året. Jag bollar med pappa mycket när det gäller sånt. Man kan inte göra så mycket åt saken när matchen är klar. Det är bara att försöka glömma och gå vidare. Det är det som jag främst jobbar med, att inte gräva ned mig för mycket när det går emot.
Vad händer med dig när du, som du säger, "gräver ned dig?" Slänger du saker i köket eller är du bara ledsen?
– Jag kan vara arg, men är inte någon som kastar eller gör sönder saker. Men jag gräver ned mig för mycket och tycker att det bara är "piss."
Konsekvenserna kan bli alldeles för lite sömn för att det ska vara hälsosamt, särskilt för en person som har ett högpresterande arbete som hockeyspelare, där varje centimeter bedöms av "chefen" och av publiken.
William kan ligga hemma och älta en dålig insats... Grubblerier.
– Ja, så kan det vara... Sömn efter matcher har jag svårt med även om det har gått bra, men ibland när det har gått dåligt kan det vara svårare. Klockan kan bli fyra, fem på natten innan jag somnar. Då är det många tankar som går i huvudet. Man tänker och tänker... Skulle jag ha gjort så eller så, men jag försöker jobba bort det och tycker att det har blivit mycket bättre – och det är skönt. Jag behöver få bort de tankarna när man spelar så många matcher på ett år.
William Proos i kamp med Östersunds Isak Garfve i en match i februari förra året.
Pappa Magnus är fortfarande ett stort stöd för William, som kan ringa hem till föräldrahemmet i Leksand ganska sent för att lufta sina tankar och för att "prata av sig." Och det gäller både vid förlust och seger. Nattsömnen kan nämligen vara ett problem även vid vinster.
Det är säkert många elitspelare, oavsett idrott, som känner igen sig när William Proos talar om sina sov(o)vanor.
– Lerebäck (Leon, lagkompisen) kan ha ännu svårare än vad jag har och det finns flera. Det är svårt att komma till ro när man väl lägger sig i sängen för att försöka sova.
William Proos sömnproblem ska givetvis tas på allvar men heller inte överdrivas. Hockeyn är så rolig och betyder så mycket för honom att han aldrig skulle byta bort den mot något annat – inte ens en rejäl hög med pengar. Som fem miljoner kronor.
– Nej, det skulle jag inte ha gjort. Hockey är för roligt och så mycket av mitt liv för att jag skulle ta fem miljoner just nu, säger han snabbt och tveklöst.
Trots svårigheten med att varva ned efter en match är William Proos en lugn personlighet, kanske med undantag under de tidiga tonåren och de heta "matcherna" med syskonen på gatan hemma i Leksand. Han går sällan, eller aldrig, i polemik med domarna och han verkar hålla en låg profil i omklädningsrummet.
Almtuna mot AIK i decenber 2023. William Proos på väg till båset.
Han är heller ingen statistiknörd som klickar fram Hockeyallsvenskans poängliga när han har gjort mål och assist. En del matcher på tv kan det dock bli, särskilt när Leksand spelar.
– Jag försöker hålla det på en jämn nivå. Inte försöka komma för högt eller för lågt. När det gäller sånt är jag ödmjuk, man är sådan när man kommer från Leksand, säger han skrattande.
William Proos bor ensam i en lägenhet inte långt från Gränbyhallen. Från balkongen ser han både slottet och domkyrkan. Av lägenheten att döma är det ordning reda på Proos. Kanske en svärmorsdröm. Men någon flickvän finns det inte än. Eller?
– Äh, det har inte blivit något... Hittills. Jag har träffat någon i år, men inget speciellt så. Jag är singel och trivs bra med det.
Skulle någon stå ut med dig?
– Det tror jag. Jag är snäll, säger Proos och bjuder på det största skrattet under hela intervjun.
En som längtar efter William är definitivt Bozzy, hunden hemma i Leksand som är döpt efter ishockeyspelare Mike Bossy som vann flera Stanley Cup-titlar med New York Islanders.