Ishockeyn har hela tiden varit en stor del av klubbchefens liv. Från knatteåldern hemma i Hoting i Jämtland till Almtuna via Sollefteå. Men det var alltid något annat som lockade den unge Robert Lif.
I ett reportage i UNT på hösten 1988 – när Lif hade gjort tre mål mot Nacka – poserar han på bild vid Riksbankens lokaler på Bangårdsgatan i Uppsala. Han var 20 år då men redan fast besluten att bli fond- eller valutamäklare.
Ishockeykarriären blev inte så lång. Han hade talang, den unge jämtlänningen. De tre målen när Almtuna slog Nacka gav ett litet eko i hockey-Sverige. Att göra tre mål på Tommy Söderström var inte fy skam. Dessutom spelade en 16–17-årig Mats Sundin i Nacka, så motståndet var det inget fel på.
– Första året i Almtuna spelade jag bara hockey, men under andra året sökte jag alla bankjobb som fanns och började på Riksbanken med in- och utlåning av kontanter till affärsbankerna, säger Robert Lif.
Därmed var hockeykarriären i stort sett över.
– Jag fick jobb inom finansbranschen i Stockholm och det gick inte att kombinera med hockeyn i Almtuna. Jag gjorde en säsong med Wings eftersom det underlättade pendlingen.
Under den korta sejouren i Wings blev han skadad. Okbenet gick av – och sedan var det slutspelat. I stort sett.
– Jag hade nog slutat med hockeyn ändå, även om jag inte hade blivit skadad. Jag var 22 år och jobbade på JP Bank och handlade med värdepapper och det tog nästan all min tid.
Visserligen spelade Lif några år i Team Uppsala, men det var – som han säger – mest på rekreationsnivå.
Robert Lif tog med sig vinnarmentaliteten från ishockeyns värld in i finansbranschen. Framgångarna lät inte vänta på sig även om det var långa dagar och slitsamma år fyllda av lika stora krav som en ishockeytränare kan känna, något som vi ska återkomma till senare i reportaget.
– Man kan väl säga att jag gick från budpojke till ansvarig för all valutahandel i Sverige, säger han.
När tidningarna redovisade Sveriges högsta årslöner var det inte sällan som Robert Lif från Uppsala fanns med på listan. Det kunde handla om åtta miljoner kronor, kanske nio miljoner. I årslön alltså.
Men så plötsligt slutade han i bankvärlden och lika plötsligt presenterades den då 51-årige Robert Lif som Almtunas nye klubbchef. Lönesänkningen var inte liten – om man säger så...
– Det var väl all lön, tänkte jag säga, säger en leende Robert Lif, som faktiskt långt tidigare hade bestämt sig för att sluta inom finansbranchen. 30 år fick helt enkelt räcka. Han ville göra något annat, det var huvudanledningen, men också att pendlingen mellan Uppsala och Stockholm blivit "kaosartad med tåg som alltid stod stilla."
I stället engagerade han sig i Almtunas U16-lag, där sonen Didrik spelade. Det blev även några konsultjobb. Almtunas 16-årslag gjorde succé och gick till SM-slutspel på hemmaplan, men så en vacker dag var säsongen slut.
– Det blev tomt. Under en avslutningsresa i Riga fick jag ett telefonsamtal från Anders Leijon (valberedningens ordförande) som undrade om jag hade något intresse av att bli klubbchef. Föreningen gick på knäna ekonomiskt och hade just rasat ner i ettan, men jag ville göra något meningsfullt och tackade ja.
Det är många klubbledare i Almtuna som fått erfara vilket hårt arbete det är, så också Robert Lif.
– Jag ville ha ett köttben att bita i. Det är ett roligt arbete men jobbigt, det tar massvis med tid.
Det finns likheter mellan Almtunas elitverksamhet och Roberts Lifs tidigare liv inom finansbranschen.
– I finansvärlden skulle man tjäna pengar, något annat fanns inte. Om man misslyckades kom någon annan och tog ditt jobb, men samtidigt skulle man arbeta som ett lag. Det är exakt samma inom elithockeyn. Presterar man inte så kommer någon annan och tar din plats och det blir Iron eller Wings i stället.
Robert Lif tror att han har något som få andra klubbchefer i Almtuna har haft: Stor erfarenhet av att handha pengar och samtidigt ha varit spelare på relativt hög nivå.
– Jag har hyfsad kompetens inom både hockey och ekonomi, säger han.
Det var faktiskt en annan Almtunaspelare som en gång i tiden lockade Robert Lif till Uppsala. En kusin dessutom. Thomas Sjögren spelade tillsammans med Mikael Nilsson och Tommy Öberg, en kedja som fullkomligt öste in poäng i dåvarande division I på 1980-talet.
Man kan säga att cirkeln är sluten för 52-årige Robert Lif.