Emilia Englund menar att laget slår från underläge mot storklubbar som Färjestad BK.
SHK, Skärplinge Hållnäs Karlholm, spelar i nationella damhockeyligan – samma serie som Almtunas damlag, men i västra i stället för östra. Faktum är att de ifjol tog sig så långt som till playoff till SDHL. De slutade trea i tabellen men tog sig alltså vidare från både playoff till det regionala förkvalet och det regionala förkvalet innan själva playoffspelet till SDHL började.
Det låter kanske komplicerat, så för att göra det enkelt: de tog sig så långt de kunde komma men föll sedan mot storklubbar som Skellefteå AIK, IF Malmö Redhawks och Färjestad BK som har en helt annat förening i ryggen än vad SHK har, som faktiskt drivs på ideell basis.
– Vi hade ambitionen att komma i mitten av serien, rent realistiskt så är det väl där vi ska vara. Sedan så trodde vi kanske inte att vi skulle ta de kliven vi gjorde mot Stockholmslagen eller så men det var en väldigt kul resa. Det känns som att det har gynnat klubben också och intresset speciellt för damhockeyn, säger Emilia Englund som gör sin elfte säsong i SHK i år.
Hur menar du då?
– Mer publik på matcherna, sådana grejor. Vi hade nästan ett fullsatt PEK när Skellefteå kom hit. Det var väldigt mäktigt.
– Det var helt sjukt, man kom ut på isen och tappade känseln i kroppen. Jag tycker lite att vi då fick den respekten som vi ändå har kämpat för. Folk kom hit och det var helt fullsatt, säger lagkaptenen Alice Sikberg.
SHK har varit med och skapat sin egna resa. En resa som inte är så pjåkig. Säsongen 2009/2010 startades föreningens första flicklag, då med tio spelare i truppen som annars spelade med pojklagen. I år har de cirka 90 tjejer i föreningen och fler tjejer än killar i hockeyskolan.
– Man glömmer ganska fort, vi var ett flicklag när vi startade. Vi var ju barn och nu är vi vuxna. Det är jättehäftigt tycker jag när man tänker tillbaka på det, säger Sikberg som i princip har varit med från start och anslöt till laget säsongen 10/11.
Tillväxten inom flick- och damhockeyn blomstrar i de nordliga delarna av Uppland, och har en enkel förklaring.
– Det var 100% grupptryck att jag började spela ishockey, det var inte frivilligt. Vi brukar skämta om det, att i Skärplinge finns det ju bara ishockey och fotboll.
Det är en familjär känsla i ishallens omklädningsrumskorridor. Just känslan i Skärplinge är något som samtliga av de spelarna UNT pratat med nämner: miljön är tillåtande och inkluderande. Fokuset ligger på att ha kul och att alla ska trivas oavsett om man är tjej eller kille som spelar ishockey.
Alice Sikberg har spelat i SHK Hockey sedan säsongen 10/11.
– Visst att hockeysverige ser ut på ett visst sätt om du är kille eller tjej men jag upplever inte det här inom våra väggar. Det har alltid varit inkluderande när vi spelar med pojklagen. Visst, man var alltid annorlunda men det var inte så att man blev behandlad på ett annat sätt. Det upplever inte jag, säger Sikberg.
Något rätt har Skärplinge i alla fall gjort då många av spelarna faktiskt stannar kvar i föreningen. Laget består mestadels av egna produkter, hela 13 av 20 spelare i truppen har föreningen som moderklubb.
– Många av oss har också trivts på orten och är väldigt hemmakära, det upplever jag generellt på hela gruppen. Det är inte så många som har sökt sig bort för att plugga, de som har gjort det har ändå kommit tillbaka, säger Sikberg.
Rebecca Bellqvist och Wilma Mörk har tidigare spelat med Almtunas damlag.
Wilma Mörk och Rebecca Bellqvist har tidigare spelat med Almtunas damlag men har nu bytt lag på grund av jobb i Söderfors och Gävle. Jämlikheten inom föreningen är något de känner av – och är ovana vid.
– Det är stor skillnad. Föreningen ställer lite mer konkreta krav, att ska damerna ha det här så ska herrarna ha det och vice versa. I Almtuna är det mer krig, här ska det vara lika. Som typ nu, vi ska sälja strumpor och grejor och då ska herrarna göra det lika mycket som att vi tjejer ska göra det, säger Bellqvist.
Mörk håller med.
– Ja, det är inget snack om saken. Det är ingen skillnad om man spelar i herr- eller damlaget utan här är det mer jämställt.
Vad är den stora skillnaden här jämfört Almtuna?
– Här är det mer familjärt, familjen kommer före allt, säger Mörk.
– Här har de bättre förutsättningar för tjejer och fokuserar mer på att behålla hockeyn. Man behöver inte satsa. I Almtuna, och andra större klubbar, så vill man satsa och ta sig någonstans. Där tränar man för att utvecklas, säger Bellqvist.
Ida Isaksson har flyttat ända från Boden för att spela med Skärplinge.
Förutom Skärplingebor och föredetta Almtunaspelare är det ett annat par som sticker ut i spelartruppen. Ida Isaksson och Caroline Karlsson kommer från Boden respektive Luleå och har alltså flyttat cirka 80 mil för att få spela ishockey med den anrika föreningen.
– De sökte en målvakt och jag sökte ett nytt lag. Vi spelade tillsammans när vi var yngre men sedan har jag varit i Modo och Björklöven i några år. Nu ville vi spela i samma lag, så då frågade vi om de behövde en forward också, säger forwarden Isaksson och fortsätter:
– Jag tycker det är roligt att möta andra lag än Skellefteå, Luleå och Modo hela tiden. Nu blir det lite annat i den här serien.
Nu bor norrlänningarna tillsammans i Tierp, jobbar som brevbärare inne i Gävle och spelar i samma lag ute i Skärplinge.
Ni blir inte less på varandra?
– Nej, inte än, säger målvakten Karlsson och skrattar.
Caroline Karlsson har tidigare spelat med Luleå HF.
Hittills har SHK inlett med två segrar och tre förluster men spelat jämnt mot topplag som Färjestad BK där de endast förlorade med uddamålet, 1–2. Än är det långt kvar tills playoffspel och avancemang men laget hoppas på en likvärdig resa som de gjorde förra säsongen.
– Vi har samma ambitioner, att hamna någonstans mitt i serien och kunna spela jämnt mot alla lag. Färjestad har ju några meriterade spelare också, så man lär ju tänka lite ”Här kommer vi”, säger Englund.
– Vi brukar säga att vi är ”bönderna från landet”, fyller Sikberg i.
Och just som Emilia Englund säger, "Här kommer vi", speglar lite mentaliteten som finns hos Skärplinges damlag. De tror inte så mycket om sig själva – eller snarare, de lägger ingen prestige i att vara bäst eller att vara på ett visst sätt.
Ser ni er själva lite som underdogs?
– Vi möter ju storklubbar som har mycket mer resurser. De kan köpa in spelare och det är ett helt annat tänk. Man kan lägga ner lite mer, de har gym i ishallarna. Vad har vi? Man lär tänka lite på det, att vi slår nog lite från underläge, säger hon.
SHK Hockey håller till ute i PEK-hallen i Skärplinge.