Nu har det gått mer än tio år sedan Jonas Rönnqvist, som var 34 år då, och Bert Robertsson, 33, skrev kontrakt med Almtuna.
– Jag tänker då och då tillbaka på den tiden, det var en härlig tid. Vi hade jäkligt kul tillsammans och hittade en glädje i allt vi gjorde. Vi visade att det går bra att åstadkomma saker med små medel, säger Bert Robertsson.
Varken Robertsson eller Jonas Rönnqvist hade någon stor erfarenhet av att träna ett lag. Robertsson kom från spel i division III direkt in i Almtuna. Det var hans första uppdrag som tränare.
Det var säkert många som tvivlade på Almtunas nya tränarduo. Meriter från NHL och Tre Kronor som spelare behöver inte betyda omedelbara coachframgångar, och det fanns skeptiker.
– Vi hade ambitioner och ville visa hela världen att vi kunde göra någonting väldigt bra. Vi hade något att bevisa, säger Bert Robertsson på telefon från Västerbotten där han under många år coachat Skellefteå framgångsrikt.
Det blev två säsonger i Almtuna för Rönnqvist och Robertsson. Två säsonger som satte djupa historiska spår i föreningen. Det finns fortfarande supportrar och folk kring klubben som pratar lyriskt om ”Jonas och Bert.”
– Det var otroligt häftigt att få göra det där. Jag lever på det än i dag och kan hämta energi därifrån när det går tungt. Tiden i Almtuna var så otroligt mycket värd för mig, säger Robertsson.
Almtuna gick till playoff (med marginal) under de båda säsongerna, men det som laget gjorde 2009/10 går till historien som en av de bästa någonsin i föreningens nu 87-åriga historia. Kanske den allra bästa.
– Man känner en stolthet, säger Robertsson lågmält och rentav lite känslosamt trots att det har gått runt tio år sedan tiden i Almtuna.
Det märks att Robertsson menar vad han säger, det hörs på rösten.
När UNT ber honom lyfta fram några spelare så pratar han i flera minuter – och minnet är oerhört bra. Hans minns varenda spelare, varenda detalj.
– Det var många dörrar som öppnades, inte bara för Jonas och mig. Titta på en sådan som Elias Fälth. Och Mikael Aaro som gjorde en jätteresa när han fick ordning på fysiken och anpassade sig till en högre serie.
Robertsson berättar om i stort sett alla spelare i truppen med en stor entusiasm.
– Johan Jonsson, men allvarligt? Vilken klippa. Och ”Julle” (Julias Larsson) som var så stabil så stabil. ”Jonte” (Jonathan Sjölund) som tragglat omkring, men kolla vilken stabil pjäs det blev.
Robertsson berömmer allt och alla. Där finns Calle Gustafsson och ”gamlingar” som Linus Stensson, Andreas ”Pålle” Paulsson och Fredrik ”Veppa” Vestberg. Han nämner ”Örat” (Martin Öhrstedt, sportchef) och kollegan Jonas Rönnqvist.
– Kraft var också en sådan – och ”Gella” som blev en jäkla pjäs.
Han jämför Johan Berggren med Skellefteås Pontus Petterström, en spelare som alltid står i ”givakt” och offrar sig hänsynslöst för laget.
– Minnena är goda, konstaterar Robertsson, som skrattar gått när UNT påminner honom om presskonferensen efter kvalseriematchen mot Södertälje. Det var då som SSK-tränaren Peter Popovic sade att ”det är svårt att möta lag från allsvenskan eftersom det är ett helt annat (bättre?) spel i elitserien.”
– Ja, det där kommer jag ihåg. Jag undrade varför elitserielagen inte kunde spela på det sätt som vi gjorde.
Almtuna var i mångas mening banbrytande under den här tiden, men vad tyckte egentligen Bert Robertsson där och då?
– Banbrytande? Ja, det tror jag. Vi hade en ledarskapsmodell och ett sätt att föra oss på som var annorlunda. Det största var att vi trodde på allting, att med små resurser nå framgång. Vi nådde sportsliga framgångar, men inte ända fram. Vi ville till elitserien, säger Robertsson.
När Robertssson berättar om tiden i Almtuna är det mest laget han pratar om och inte sin egen insats.
– Tillsammans blev vi banbrytande. Det var taktiken, fysiken och noggrannheten, men exakt vad som fick allt att tippa över åt rätt håll vet jag inte ... Vi förlitade oss på kollektivet, det vet jag i alla fall.
Tränaruppdraget i Almtuna var Bert Robertssons första och nu – mer än tio år senare – har han bestämt sig för att lämna Skellefteå Hockey. Vad det blir i framtiden är oklart. Familjen är rotad i Västerbotten, frun kommer från Piteå och barnen ser Skellefteå som hemma.
Själv kommer Robertsson från södermanländska Nykvarn.
– Vi får se vad det blir. Hur som helst så kommer det att bli ett svårt beslut att ta, konstaterar han.
I Almtunakretsar finns det säkert många som hoppas på en comeback i Uppsala, men det är föga troligt.