Den nyfödda pojken, som är lillebror till snart treårige Theodor, har ännu inte fått något namn.
Det tog tid för Almtunas buss att ta sig genom eftermiddagstrafiken och laget hann precis nå Stockholm och Hovet innan det ringde i materialaren Tommi Söderqvists telefon. Det var Victors sambo Evelina som berättade att vattnet gått.
Theodors lillebror hade gjort sig påmint. Victor fick släppa tankarna på match och tänka om. Och skynda sig.
– Egentligen var det planerat till nästa vecka och jag hade så klart kollat hur spelschemat såg ut. Stockholm kändes tillräckligt nära, vi hade sedan hemmamatcher i veckan och vi hade inte fått några indikationer på att det var nära, berättar Victor.
– Första tanken var taxi men med tanke på trafiken var hade det nog varit lönlöst. Jag kollade snabbt tågen och hann med tjugo i sex-tåget. Jag vet ju att det kan vara tågstrul den här tiden på året men jag hann hem med några timmars marginal.
Hur var det att sitta där på tåget?
– Jag visste ju att vattnet gått men där och då hade hon inte fått några värkar. Det kändes konstigt. Först håller man på att fullt förbereda sig för match och sen ska man ställa om. En konstig känsla mentalt. Jag rullade in (till Uppsala) tjugo över sex och vi fick en tid på förlossningen vid åtta och åkte in till det. Jag slog på matchen och försökte titta när tillfälle gavs.
Du satt alltså på BB och kollade på matchen?
– Ja, jag tog de tillfällen som gavs. Jag såg kanske bara 15 minuter av matchen sammanlagt. Men jag såg sista tre fyra minuterna och såg ju statistiken och visste att det var målsnålt. Jag tror att de gjorde en bra prestation även om det inte gav någon poäng (förlust med 2–1).
Men den viktigaste prestationen under kvällen stod såklart Evelina för. Allt gick bra och före midnatt hade snart treårige Theodor fått en lillebror.
– Ja, verkligen, hon kämpade på jättefint. Efter att vi kommit in tog det tre och en halv timme, han kom 23.50, så det gick galet fort. Jag hann knappt tänka. Man är glad att det var i Stockholm jag var. Vilken annan bortamatch som helst hade det blivit tajt. Hade vi haft "Löven" borta så är väl frågan om jag åkt med.
Du var i Östersund fem dagar innan ...
– Ja, känslan var ändå att han inte var på gång. Det var sista långa resan och sen hade vi gynnsamt spelschema. Vi tog det vecka för vecka och match för match.
Victor berättar att såväl lillpojken, som ännu inte fått något namn, som Evelina mår bra och att familjen kommit hem och fått landa lite. Det är oklart när pappan är tillgänglig för spel igen.
– Jag ska ta hand om familjen så får vi se när det blir.