När klubbchefen Robert Lif slutade under den tidiga hösten klev Thomas Helander in. I Almtunakretsar är Helander ett känt namn. Han har jobbat i föreningen i många år och på 1990-talet fick han i uppdrag av dåvarande kassören Rolf "Pallas" Eriksson att reda ut den ekonomiska soppan i klubben.
Thomas Helander tackade ja till den nuvarande styrelsens förfrågan om att ta över efter Robert Lif. Men bara tillfälligt.
– Hade vi – ja, jag säger vi – vetat då vad vi vet idag så hade det här satts i konkurs, utan tvekan. Vi visste att skuldberget var stort, men inte att det såg ut så här, säger Helander.
Skulderna är stora, enligt Helander runt sex miljoner kronor plus 1,7 miljoner till Tillväxtverket, som dock har överklagats.
– Men det är inte bara skulderna, det är röran. En total avsaknad av kontroll och styrning.
Thomas Helanders avtal gäller från augusti till den sista december. Men det har funnits tillfällen när han har tvivlat och undrat varför han över huvud taget tackade ja. Det personliga priset har nämligen blivit högt.
– Jobbet med Almtuna tar den mesta av min tid och det är svårt att sova om nätterna. Jag har inte tagit ut en enda krona av det arvode vi kom överens om och ändå är det människor som anklagar mig och oss för att ”köra föreningen i konkurs.” Det är ju precis tvärtom. Jag har ställt mig frågan flera gånger: varför höll jag mig inte utanför det här?
Varför avstår du ditt arvode?
– Jag skäms. Jag skulle inte må bra av att ta ut någon lön. Mycket av min historia är från Almtuna och jag brinner för klubben och vill se bra hockey i Uppsala både på herr- och damsidan. Jag har sponsrat Almtuna med 45 000 kronor från mitt eget företag och har dragit in 200 000 från två andra företag.
Hur mycket provision fick du för de 200 000 kronorna?
– Noll, säger Helander, som också berättar att föreningens lönehantering nu sköts internt i stället för att betala en redovisningsbyrå 300 000 kronor per år. Allt för att spara pengar.
Kommer du att hoppa av direkt efter den sista december?
– Jag har sagt att jag ska sitta kvar ett tag som en ekonomisk controller – om jag orkar. Jag har ju nyligen fyllt 67, men jag får så dåligt samvete trots att det inte är vi som har ställt till det här.