Det var en av Upplands bästa TV-puckturneringar någonsin. Hösten 2012. Laget gick överraskande till bronsmatch och det var en spelare som dominerade totalt: Jonathan Leman.
Han kunde ta pucken i egen zon och åka igenom på egen hand. Ungefär som Börje Salming gjorde mot Finland i VM 1973.
Den talangfulla backen från Almtuna vann den interna poängligan med fem mål och fyra assist – och när juryn skulle fatta sitt beslut var det inget snack: Leman fick det prestigefyllda "Lill-Strimma"-stipendiet. Bästa back i TV-pucken.
Sedan blev det ishockeygymnasiet i Örnsköldsvik, landslagsspel och debut i SHL med Modo som tonåring.
Det talades om Tre Kronor och NHL...
– Ja, så var det. Många trodde att jag skulle bli en NHL-spelare, och det ville ju jag också. Min dröm var att komma dit, men karriärer är inte alltid spikraka. Var gick det fel någonstans, kanske någon säger, men jag har inte tänkt på det sättet. Jag fick ha hockeyn som yrke och spela på den här nivån, säger Jonathan Leman.
I höstas var det meningen att han skulle inleda en karriär i Danmark. Kontrakt med ett av ligans bästa lag, Esbjerg. Men det blev aldrig något spel för 24-åringen.
– Jag kände väl redan när jag spelade i Norge (2020/21) att jag ville satsa på något annat, men jag flyttade till Danmark och skulle spela för Esbjerg, men jag funderade ofta på vad jag skulle göra efter hockeyn, jag vill ju ha ett yrke.
Beslutet växte fram och så kom dagen när hockeylivet tog slut.
– Det var inget enkelt beslut. Hockeyn är det enda jag har gjort, så det är klart att det var lite tufft i början, men jag ångrar ingenting. Att bli mäklare har alltid varit en dröm för mig. Jag kan ligga på nätterna och kolla på planlösningar på Hemnet.
Efter bland annat tre seniorsäsonger med Almtuna så flyttade Leman hem för att plugga till mäklare samtidigt som han jobbar på Widerlöv i Uppsala. Han bytte från ett drömyrke till ett annat.
– Men hockeylivet, att träna mellan 10 och 12 varje dag och sedan vara ledig, passade inte mig superbra. Som mäklare är det ofta oregelbundna tider, man far och flänger fram och tillbaka och det passar min livsstil. Jag kan inte sitta still, säger Leman med ett skratt.
Att sluta en elitkarriär vid 24-års ålder är ovanligt. Hur reagerade folk?
– Oj, ska du lägga av redan? Ungefär så. Men när jag berättar om anledningen så förstår folk.
Ishockeyminnena har han kvar för alltid. Han ångrar ingenting och han har trivts i de klubbar där han spelat även om "träningar mellan 10 och 12 och sedan ledigt" inte alltid varit hans "cup of tea."
För många förknippas Jonathan Leman med TV-pucken, en turnering som brukar få enormt genomslag.
– Jag var ju så ung då och det var lite svårt att ta in och svårt att förstå vad man gjorde, säger han.
Trots att tankarna ibland har legat någon annanstans än på hockeyn så har motivationen alltid varit hundraprocentig. Det spelar ingen roll om klubben har hetat Almtuna, Modo eller Narvik.
– Som jag sade tidigare så ångrar jag ingenting, men det finns ändå saker som jag saknar. Att sitta i omklädningsrummet med grabbarna och att känna pulsen på matchdagarna, när adrenalinet kommer.
Beslutet att lägga av är definitivt.
– På elitnivå kan man inte ta en lång paus och sedan komma tillbaka. Nej, någon hockey blir det inte mer...