Ais är näst sist i tabellen och under det negativa kvalstrecket. Det är sämre än vad jag trodde om laget inför den här säsongen. Runt plats 10-11 löd mitt tips. Väldans lågt med tanke på vad jag vet att de kan prestera i sina bästa dagar men jag vet ju också att det kan se ut som det gjorde mot Västervik då några ur den fåtaliga publiken gick hem redan i den andra perioden. Det är svårt att klandra dem.
På samma sätt som Ais kan göra stora prestationer mot lag med "stora" klubbmärken som Björklöven, Södertälje och Djurgården kan insatserna bli så små mot många av de där lagen de "bara ska slå". Som Västervik. Som Vita Hästen. Eller Östersund.
Det kan tydligen ingen tränare ändra på. För det här är ingen ny företeelse. Jag minns att jag pratade om problemet med Niklas Eriksson under hans tid som tränare. Han hade lika svårt att förstå det som jag.
Samma spelare som var på Hovets is bara 18 timmar tidigare och tog tre blytunga poäng av Djurgården var på isen och såg ut som att de var mitt inne i sin tidigare åttamatchersförlorarsvit mot Martin Gudmundssons Västervik (för övrigt Niklas Erikssons moderklubb) som kom till Gränbyladan med sju raka torsk.
Ais-tränaren Jimmy Anderström pratade om att Uppsalalagets spel passar bättre mot lag som för spelet och sämre mot lag som Västervik nästan "ger bort pucken". Jag tror att det mycket handlar om en inställningsfråga.
På onsdag möts lagen igen. I Västervik.
Tänk om Almtuna kunde överraska.