Nu är Lindström en av spelarna i den svenska truppen till junior-VM.
När spelartruppen lämnade Arlanda i fredags för att åka till Buffalo i USA satt den nu 19-årige Gustav Lindström på planet – med ett gott självförtroende.
När UNT träffade honom på ett hotell på Arlanda flygplats strax innan avresan var han lugn och cool. Ingen nervositet.
Annat var det för fyra år sedan.
Han var 15 år och bodde i Östervåla. Det var dags att välja linje till gymnasiet. Han hade framtiden utstakad med ishockeygymnasium och en karriär som hockeyspelare.
Men det var inte så enkelt för Lindström.
– Som person är jag ... ja, jag är rädd för att komma ur komfortzonen. Jag var lite hemmakär och ville inte flytta.
Här talar vi om att flytta från Östervåla till Uppsala. Inte särskilt långt alltså. I princip kan man bo kvar i Östervåla och pendla med buss till och från Uppsala.
Men för Gustav Lindström var allt detta ett jättesteg.
– Jag sökte inte ens in på hockeygymnasiet och valde ellinjen i stället.
Lindström skrattar litegrann när han berättar om linjevalet till gymnasiet. Egentligen är han ingen elkille. "Jag har tummen mitt i handen ...!"
Hur som helst, ishockeyn hade inte högsta prioritet under den här tiden, eller det kanske den hade, men det var allt annat runt omkring hockeyn som kändes jobbigt och kanske lite främmande.
– Jag tänkte sluta med hockeyn, säger han.
Det var ingen flyktig tanke som gick genom hans huvud – han funderade faktiskt på att lägga av, bara 14–15 år gammal.
Den som fick honom på andra tankar var Martin Gudmundsson, dagens tränare i Almtunas a-lag. På den här tiden var Gudmundsson juniortränare i Almtuna och han hade haft ledaruppdrag i det uppländska TV-pucklaget.
– Jag hade Martin under två år i TV-pucken och han ringde mig och erbjöd en plats i Almtunas J18-lag trots att jag inte gick på hockeygymnasiet. Vilken annan hade fått en sådan chans?
Det var nu ishockeylivet började vända för Gustav Lindström.
Han flyttade till Uppsala, som tidigare varit ett stort steg. Han fick chansen att spela i Almtunas a-lag och nu sitter han på ett hotell i Buffalo och laddar för att spela junior-VM för Sverige.
Resan har gått snabbt för Lindström.
– Bara för två år sedan kändes det här som en omöjlighet. Det är Martin som gjorde det möjligt.
Resan till USA och junior-VM är stort för Gustav Lindström, men någon duvunge är han inte längre. Det här är tredje gången han åker över Atlantan för att spela ishockey. Han var lugn och samlad inför resan.
– Nu har det sjunkit in att jag verkligen är med i truppen, och det var skönt när vi samlades och man fick träffa alla andra spelare som man lärt känna en del, säger Lindström, som hänger mest med "Stockholmskillarna" i truppen.
– Det är Fjällby, Davidsson och några till. Vi har blivit vänner.
Lindström känner en trygghet i junior-VM-truppen – och någonstans långt där inne finns nog det där med komfortzonen kvar. Känslan att "komma hem" när man samlas med landslaget är viktigt för honom.
Det är åtta backar i den svenska truppen. En ska bort.
– Jag hoppas förstås få speltid i turneringen och därför blir landskamperna viktiga för mig.
Sverige mötte Danmark den 18 december och man möter USA den 22 december. Turneringen börjar på annandag jul när Sveriges ställs mot Vitryssland.
Sveriges chanser då?
– Jag har inte så bra koll på de andra lagen, men det känns som om vi är en jäkligt bra grupp och jag tror att vi kan gå långt.
Han kommer att missa sju Almtunamatcher under junior-VM.
– Jag ska försöka följa matcherna så gott det går, säger han.